Jag sitter vid familjens gamla dator. En stor och trög klump. Den är både hatad och älskad på samma gång. Hatad för att den just är trög. Älskad för att jag alltid får en speciell känsla när jag sitter här. Jag blir nostalgisk och nästan pirrig i magen. Bland annat innehåller datorn tusen och åter tusen foton från många år tillbaka (roliga, fina, så fula att jag inte ens kan bjuda på en glimt). Det var även vid den här datorn som min och Pers relation började. Timme efter timme, natt efter natt satt jag här och msn:ade med Per. Jag vet i fan vad vi skrev om hela tiden, men något höll mig kvar till typ klockan tre varje natt. På sätt och vis kan jag ju tacka den här datorn för ett snart fyra år långt förhållande. Inte illa.
-

-

1 kommentar:
håhåhå underbart slans!
Skicka en kommentar