Ibland är borta både bra och bäst

Jag är rädd att det börjar bli uttjatat om hur mysigt Vallen är och hur mycket vi tycker om att vara där, men det är så det är. Jag mår så himla bra på Vallen. Det känns som hemma och samtidigt som att vara på semester. Sällskapet gör sitt också förstås. Varje årstid på fäboden har sin charm. Den här tiden är det bland annat skidåkning över myrar, chokladstopp vid Fejmån, alla snötunga träd och kylan som gör det extra mysigt att vara inne och elda som är bäst. Skulle gärna stannat längre.

Semesterdagar i sikte

Så här möter Elis mig när jag kommer för att hämta honom efter en tupplur (bilderna har några dagar på nacken. Julbelysningen är som skrivet nedtagen nu). Även om jag är en smula besviken att han sovit alldeles för kort så kan jag inte annat än bli glad av att se honom. Förstås. Men sömn alltså, vilket sjukt tråkigt ständigt dilemma. Vi tycker att han sover för lite och att vi får sova för lite. Är väldigt less på denna jakt efter sömn. Finns ju roligare saker i livet om jag säger så.

Idag åker vi till Vallen på semester och det är oerhört efterlängtad. 

Hallonrött och blodrött

Gullefjunet med hallon runt hela munnen. Han ställer sig upp hela tiden och mot allting. I torsdag druttade han omkull med ansiktet först och med näsblod som följd. Jag fick en smula panik och glömde helt hur man ska stoppa näsblod. La honom ner, han blev mer ledsen och mina glasögon blev prickiga av blod. Nej, då föredrar jag hallonrött... Men det är bara att räkna med några hundra ramlingar och lika många gråt innan han står och går stadigt. Mina nerver får stålsättas. 

Idag har vi åkt iväg med en massa sopor. Vi är riktigt jäkla asbra på att sopsortera just nu och det känns bra. Vi kör till och med alla fil- och mjölkförpackningar till återvinningen. Men det kanske alla gör? Efter soplämning och handling unnade vi oss korv med bröd till lunch. Nu sover barnet middag och vi "vuxna" har placerat oss i soffan framför öppna spisen. Annars är det rätt mörkt här inne då Per tog ner all julbelysning tidigare, trots att jag sa att det är lika bra att den sitter uppe till nästa år eftersom vi har lite klent med andra lampor fortfarande. 

Elis rum

Elis sover fortfarande inne i vårt sovrum. Dels känns det smidigast då han ibland vaknar på nätterna och dels tycker jag att det vore jobbigt (känslomässigt) att inte ha honom i samma rum. Jag tycker att det var svårt bara att byta sida i dubbelsängen så att Per hamnade närmast spjälsängen och min mjölkdoftande kropp en bit bort. Elis har dock ett eget rum, som han inom sinom tid ska sova och förhoppningsvis trivas i. I mitt tycke är det ett ypperligt barnrum. Lagom stort med lite vinklar och sneda takpartier. Nu ska jag bara gå loss gällande inredningen (ja, JAG. Man får ju passa på medan Elis inte kan säga själv hur han vill ha det). Jag tänker mycket färg utan att bli för skrikigt. En prickig vägg (har en väldigt ekonomisk plan gällande denna vägg). Mysig belysning. En mjuk matta. Kanske flyttar jag med honom in i rummet sen!

Måndagen den trettonde januari

Redan inne på den trettonde dagen på det nya året. En måndag med lätt snöfall. Elis sover sin eftermiddagsslur. Sov gjorde han däremot inte i natt mellan cirka 02-03.30 och inte vi heller då förstås. Vet inte om han tyckte att det var dags för sin tidiga morgonamning eller vad det var, men till slut somnade han om mellan oss. 

Idag har jag varit hundvakt åt Doris och hade således sällskap av två stycken under morgonens toalettbesök. Elis åkte runt i gåstolen och Doris stod vid mina ben och tittade på mig. Även om jag inte ville ha publik så var det bättre att Doris stod där än att hon gick iväg och löpte på vår stora matta. Elis försökte jag roa med en pannlampa eller genom att hoa genom toalettrullen. Att gå på toaletten i lugn och ro är ett minne blott.

Till sist. Tusen och åter tusen tack för alla kommentarer på mitt förra inlägg. Så roligt att veta att just ni läser!

Kommentarsfiske

Min fina vän Hanna påpekade igår att det var ett tag sedan jag bloggade nu (vilket inte vore ovanligt). Först höll jag inte med, men sen kom jag på att det som känns som igår var flera dagar sedan. Med planer varje dag passerar en vecka innan man knappt hunnit släppa måndagens första morgonfjärt (säger inte Ronjas pappa något liknande?).

Vi (Jonna var också med) pratade vidare om bloggar, läsare, kommentarer och likes. Det är så otydligt på blogspot hur många som egentligen är inne och läser bloggen nu för tiden. Nöjer sig de flesta med instagram eller bemödar sig några att även besöka bloggen? Jag sa att jag funderat på ett sånt där inlägg där man fiskar efter kommentarer, typ "HALLÅ, vilka läser min blogg? SNÄLLA, lämna ett litet spår i kommentarsfältet". Och det är precis ett sånt inlägg jag gör nu, fastän jag försöker linda in det lite snyggt/fult. Så. Är det någon här?

En, några månader gammal, bild tagen av Malin.

Juli och augusti 2013

Malin, som faktiskt bott några år i Falun, gjorde comeback i staden för en natt. Då var hon en estet ända ut i fingerspetsarna, men sedan dess har det hänt en hel del. En teaterapa kommer hon nog dock alltid att vara. 

Kickan bjöd in till kalaslunch i Tasbäck. 

Jonna, jag och Elis åkte till Vallen ihop. Elis första gång där. Vi låg bland annat ute i gräset och hade mönsterfest.

Efter ett par nätterna kom våra karlar också upp. Vi övade lite på att dricka bröstmjölk ur flaska. 

Jonna och Jonte blev så här upprymda efter att ha klappat på kossorna.

Vi kom hem från Vallen och dagen efter fyllde jag år. Firade med Budapeststubbe.

Och ett litet kalas för familjen på kvällskvisten. Mats stretchar ryggen, om ni undrar!

En sommarkväll, och en mycket vacker sådan, i Sunnanäng. Tanken var att Elis skulle sova gott i vagnen så att vi kunde stanna ett längre slag, men Elis ville annorlunda. 

Släkt och vänner kom för att fira Pers examen och Elis namngivning. Många kom, maten räckte och blev över, det hölls tal så att jag... och Julia grät, Hanna blev biten av pissmyror, några nattbadade. En väldigt lyckad kväll helt enkelt!

Ebba och Majsan kom för att leka och äta pannkakor.

Som varje år stod vi och hejade på kämpande löpare under Tällbergs halvmara och helmara. Extra kul att denna gång ha kändisar, som Oskar, att heja på. Det var en väldigt varm dag och Sten-Runes vattenslang var mäkta poppis!

En av många fina, soliga dagar i Laknäs.

Wilma fick sitt numera årliga bad. 

Jag, Per och Elis bodde i Leksboda i princip hela sommaren och då bor man nästan granne med dessa godingar. 

En helg i början av augusti packade vi oss in i bilen och åkte till Ackarby där det vankades kräftskiva. Vi hann knappt parkera innan Per var ute i skogen och plockade svamp. 

Sen klädde vi upp oss och började sörpla.

Där trivdes Elis som fisken i vattnet.

Det fanns mycket att fira. Jobb, hus, förlovning!

Iväg igen, men denna gång till Karlstad där finaste Ebba skulle döpas.

Mitt eminenta resesällskap!

Avslutar med ett gäng bilder från Odin och Malins gemensamma födelsedagskalas.