Som en liten harunge.

Idag har jag fått bekräftat gång på gång att jag är en liten feglort. Men jag försöker i alla fall inte att dölja det och härda ut, utan visar öppet hur jag är.

1. En katt fångar en fågel och tar in den i huset. Fågeln rymmer och flyger omkring panikartat inne i huset. Mamma, pappa och moster öppnar lugnt upp alla fönster och fortsätter som vanligt. Jag springer skrikandes upp på mitt rum. När fågeln visar sig bli långvarig blir jag tvungen att till slut smyga ner. Så fort fågel kommer flaxande kastar jag mig ner på alla fyra, skriker och kryper därifrån. Du kan väl inte vara rädd för en liten fågel? JO, det kan jag. Den har panik. Den kan flyga på mig. Den hör inte hemma här!

2. På dagens roddpass skulle vi ro småbåtar. Jag och Hanna bestämmer oss för att ro "dubbel". Jag tänker att det är väl som att ro kanot. De berättar att de är jätteviktigt att hålla årorna på ett visst sätt för att hålla balansen. Håller man inte balansen TIPPAR båten. Och tippar båten åker man i vattnet. Åker man i vattnet sitter man fast i fötterna (i och för sig väldigt löst). Sitter man fast i fötterna får man panik. Får man panik och inte kommer loss, DÅ DÖR MAN! Jag börjar nervös, men sätter mig i båten. De börjar putta ut oss. Jag tycker redan att det känns vingligt.
Jag: Jag vill nog inte det här ändå!
En annan (fortsätter putta): Joo, gör så här bla bla bla.
Jag: Nej, men jag vill faktiskt inte.
En annan (fortsätter putta): Håll åran så och så. Ner med den lite.
Jag (låter som Lotta på bråkmakargatan när de leker doktor): Men allvarligt, jag vågar inte! Jag vill inte! Det här är inget för mig! Jag vill inte!
Efter viss möda förstår får jag äntligen hoppa ur båten.

3. Hanna: Du kan väl annars cykla hem imorgon?
Jag: Nej, det vågar jag inte! Det är ju mörkt.
Hanna: Jo, och du kommer ju vara full kanske.
Jag: Det är faktiskt inte för att jag är lat, utan det är läskigt.
(Man kan ju faktiskt bli mördad).