Skogaholm

Äter skogaholmslimpa, som Per köpte sist han var och handlade. Jag låtsas vara emot detta sockerkaksbröd, men innerst inne är jag lite glad. Igår kväll när jag åt sista stumpen av en torr filmjölkslimpa såg jag mest fram emot frukosten med mjuka limpsmörgåsar. Per missade mina suktande blickar. 

Och där var de uppätna.

Planeter och multiplikation

Solen, Merkurius, Venus, Tellus, Mars, Jupiter, Saturnus, Uranus, Neptunus. Och dvärgplaneten Pluto. När man rabblar sånt här det sista man gör en kväll, då vet man att man har praktik. Det gäller även om man pratar engelska i duschen och apropå ingenting säger till Per att "8 gånger 7 är lika med 56".

Praktik

Idag hoppar jag in i praktikbubblan. Jag har till och med köpt innetofflor dagen till äran. Skrattade första gången jag såg mig i dem, men ibland måste man tänka praktiskt. Praktik innebär bland annat mindre tid åt allt annat än just praktik, så förvänta er inga stordåd härifrån. Nu måste jag nog på toa igen. En smula nervös ja.

Kalix Bugg & Swing

En Karlstadsböna och en Linköpingsböna kom på celebert besök i helgen. Som tur var luktade ingen av dem gorgonzola eller gammal hårbotten och vi kunde ha en riktigt fin helg ihop! Vi åt och vi drack. Vi strosade och satt. Vi sparade på triss och hittade på lagar i Mikronesien. Alltid högt i tak och nu längtar jag redan till nästa gång.

F som i fredag

Fikabilderna firar: fredag, friskismorgon, förmiddagskaffe, ferie (ja, det är ett ord jag använder helt naturligt), FINBESÖK!

Linslusar

Ett gäng busiga linslusar (till min förtjusning). Vincent har även snappat upp vad han antagligen hört oss vuxna säga och frågar alltid "får jag titta?" efter en tagen bild. Förövrigt lever jag verkligen upp till bloggens namn under dessa dagar och fikar mest hela tiden. Bullar, muffins, chokladbollar, semlor, kakor, wienerbröd. Smaskens till sista smulan!

Funderingar igår när jag skulle sova

Sådant som får min mage att dra ihop sig i en svindlande, olustig känsla: 
- tanken på en nagel som bryts (vilket är mycket konstigt egentligen, eftersom jag alltid haft korta naglar).
- när något, typ en pinne, slängs i vattnet (speciellt från en hög bro) och flyter iväg. Så hjälplös. Så obehagligt om man vore den där pinnen.
- när telefonen ringer. Det går så klart över om det är ett känt nummer som ringer. 
- tanken på mig själv hängandes högt uppe någonstans, typ i en elledning.
- att passera ett övergångsställe med bil.

Dagarna tre

Barn, plugg, barn, plugg, barn. Ungefär så har det sett ut i dagarna tre. Max lampa, behaviorismen, studsbollslek, ontologi, bärgningsbilslek, laghypotes, elefanten Horton, kunskapsteori, tuschfärgade kinder. Och så vidare. Från och med igår 16.26 kan jag dock ägna all min tid åt sådant som endast andas ledighet!

Sportlov

Även om man egentligen inte har lov på universitetet, lyckas jag alltid få det ändå på något vis. Vissa gånger skyller jag på effektivitet (eventuellt mindre arbetssamma kurser), men den här gången hänger det faktiskt ihop med mitt yrkesval. Vad den än beror på, skiter jag vilket. Jag gillar det.



x

Vissa dagar är det svårt att blogga. Orsaken kan vara någon av följande: 1. De senaste dagarna har varit väldigt snarlika och det finns inget nytt att skriva om. 2. Du får prestationsångest och tänker "vem bryr sig om att läsa det här"? 3. Du har skrivit så mycket på annat håll (exempelvis på ett PM) och känner dig tom på ord. 4. Du har ingen bra bild som kan ersätta bristen på ord. 5. Du har annat som måste prioriteras, typ en deadline. 6. Du har roligare saker för dig.

Idag gäller alla orsaker förutom nummer 6. Tjingeling!

Ny hobby

Per har en ny hobby: pärplattor med elektronisk musik i öronen. Han gör endast tv-spelsgubbar. Han nämnde något om att göra ett hjärta till mig, men jag tror att den tanken försvann mellan någon av dessa gubbar. Nåväl, en rolig sysselsättning, tycker jag och tänker att jag kanske borde haka på. Men inte idag. Inte idag när jag suttit på samma stol tio timmar. Idag behövs någonting annat och jag vet precis vad.

individualiseringindividualiseringindividualiseringindividualiseringindividualiseringindividualiseringindividualiseringindividualiseringindividualiseringindividualiseringindividualiseringindividualiseringindividualiseringindividualiseringindividualiseringindividualiseringindividualiseringindividualiseringindividualiseringindividualiseringindividualiseringindividualiseringindividualiseringindividualiseringindividualiseringindividualiseringindividualiseringindividualiseringindividualiseringindividualiseringindividualiseringindividualiseringindividualiseringindividualiseringindividualiseringindividualiseringindividualiseringindividualiseringindividualiseringindividualiseringindividualiseringindividualiseringindividualiseringindividualiseringindividualiseringindividualiseringindividualiseringindividualiseringindividualiseringindividualiseringindividualiseringindividualiseringindividualiseringindividualiseringindividualiseringindividualiseringindividualiseringindividualiseringindividualisering

Och en semla på det

Min mage har inte varit sig lik de senaste dagarna. Gårdagen spenderades därför mestadels i antingen soffan eller på toaletten. Då åt du väl bara blåbärssoppa hela dagen, tänker ni kanske då. Men nej, det gjorde jag inte. Jag åt både semla och tacopaj! Matlusten verkar det aldrig vara något fel på. Jag hoppade heller inte över varken morgonfilen eller morgonkaffet imorse och fick därför gå till skolan med smått oroliga steg. Lyckligtvis var det bara vårt klassrum som luktade avlopp under dagen och inte jag.

Liva upp

Inte för att skryta, men JAG har SYTT fodralet ni ser på bilden längst ner. Med sytt menar jag att jag fäst lite tyg med några stygn här och var på baksidan av sittdynan. Baksidan ser fullkomligt bedrövlig ut, men där ska/får man inte titta. Vad de andra bilderna redovisar får ni gissa er till, för nu ska jag koncentrera mig på herrarnas stafett!

Den tionde februari

Stämplar in 07.20 och avlyssnar gårdagens intervju. En och en halv timme senare drar jag på mig täckbyxor och mössa och cyklar iväg mot Britta. Cykeln krånglar och för att bromsa måste jag trampa minst fem helvarv innan det tar. Vi pluggar på flitigt eftersom vi inte riktigt ligger i fas. Deadline klockan 14.00. Hafsar ihop det sista och skickar in 14.10. Vi konstaterar båda att det kan vara det sämsta vi gjort. Men vi vet väl inte vilket analysverktyg vi har?

På hemvägen krävs bara ett halvt varv för att bromsa. Väl hemma sätter jag mig ned med en kopp kaffe och funderar. Vill jag gå på träning? Orkar jag träna? Den onda magen säger nej. Halsen säger nja. Känslan säger definitivt nej. Lägger mig på sängen istället. Läser och blir fruktansvärt arg på Cato (huvudkaraktären i Unni Lindells deckare). Funderar lite igen. Hur ska jag få en skön fredagskänsla? Just nu känns det som en pissig tisdag. Jag städar! Ut med mattorna och fram med dammsugaren. Per kallar mig manisk och förstår inte hur det kan ta så lång tid att dammsuga 38 kvadratmeter. Jag förklarar att det lätt tillkommer sidospår, så som att gnugga spisen och dammsuga gardinen. Badrummet står på tur. Tänker att jag borde delge mina bästa städtips på bloggen, men inte en fredag. Städtips en fredag känns sorgligt. Och jag är väl inte sorglig? Nej, jag gillar bara mina hemmakvällar. Duschar av mig och bestämmer mig för att en kjol nog ändå är det bästa plagget ikväll. In med mattorna. De är kalla under fötterna. Slänger in munken i håret och tar fram fredagsölen. Där är jag nu. Fredagsöl och ostbollar.

Ungdomen nu för tiden

Kärlek, passion, fiendskap... och några hundra skolungdomar i publiken. På scenen fanns gungor som skådespelarna effektfullt använde genom hela pjäsen. Skolungdomarnas reaktion? Asså, vad e grejen me gungorna? Lägg till ett evigt prasslande med godispåsar och åtskilliga busvisslingar när någon på scenen visade lite hud. Nej, jag är inte färdig. De viskade och tisslade. En mobiltelefon ringde. De gav de mest onödiga kommentarer. Någon skrek något om att "bli hård" när kärleksparet älskade med varandra. DE FNISSADE NÄR ROMEO FICK DÖDSRYCKNINGAR! Avslutningsvis började en del resa sig innan den första slutapplåden knappt hunnit börja för att verkligen visa att det "äntligen var över". Jag skämdes över att vara en del av, vad jag förmodar var, uppsättningens sämsta publik någonsin.

Trampa, trampa, trampa

Snart ska jag spinna. 
Den enda som är glad är min vänstra benhinna.

Krya på er nu

Verkar som att Leksand skulle behöva en liten sjuksyrra just nu. Som antingen kommer med varma bullar eller med lent toalettpapper (så långt sträcker sig min kompetens). Samtidigt är det skönt att hålla sig på avstånd. Och jag har nog med min egen hypokondri.

Leksandslånghelg

Ja, så här har långhelgen sett ut. Bilden på Wilma är för Brittas skull! Det som inte syns men som hände ändå är morgonsimning kl. 06.00 (nej, det är inte helt klokt, men samtidigt skönt, framför allt om man efteråt köper färska rågbräck på konditori) och kvällarna med lördagsbubbel (är det schlager så är det) och så vidare.

Åtta timmar konstiga drömmar senare

En friskisledare i tårar. En klapp på det velourprydda benet. Kanske kan jag vara barnvakt någon gång? Ett pistolskott i benet. Svordomar. Lågmälda viskningar. Mobilen i tusen bitar. Kanske ett plastskal hjälper? Systrarna på stan. Närgångna människor på ett café. Julpynt på REA. 

Nu är det minus sjutton grader och i eftermiddag åker jag till huset på gården i byn i Leksand.