När minnen bubblar upp.

Medan Malin vilar snokar jag igenom hennes bilder. Hittade dessa kort på mig och Per. Vi hade just kommit hem från vår livs resa. Tre månader, transibiriska järnvägen, Peking, Vietnam och Indien. När vi steg ut ur bilen kom hela min familj ut och mötte oss. Malin satte på Johnossi eller Helena P med "my number one" i en bilstereo (en av våra grejer kan man säga). Gustaf såg förskräckt ut och jag ville gråta för att han var så söt och för att jag saknat honom så. Sedan drack vi te, åt smörgås och Jonnas nybakta kokoskaka. Vi var brunare än vad vi någonsin varit förut och antagligen någonsin kommer att bli (tyvärr krävs det cirka tre månader utomlands för mig att bli en aning brun. Avis på min hudtyp?). Jag var lycklig över vår resa och lycklig att vara hemma igen.