måndag 24 maj 2010

Jag hoppas att jag pratade så tyst som pappa alltid säger att jag gör.

Jag höll upp dörren för en man som var på väg in på Friskis samtidigt som mig idag. Tack, sa han. Jag får dock för mig att han sagt hej och svarar hej hej. En sekund senare insåg jag att han sagt tack, men då var det för sent. Hur kunde jag tänka så fel? Å andra sidan är det ju aldrig fel att vara trevlig och det är väl det han får tro att jag var - en trevlig person som säger hej hej till alla jag stöter på.

4 kommentarer:

andreas sa...

hej hej :) kramar

Jonna sa...

haha, det gjorde väl inte nåt :)

Elina sa...

Andreas: Hej hej!

Jonna: Jo, om man är blyg och paranoid.

B.O sa...

äh... alltid bra att heja på folk.