Min lillasyster.

Igår såg jag filmen Farsan (en film av Josef Fares) på bio. Jag skrattade. Torkel P var en mesig missförstådd man som försökte vara tuff. Pappan var söt, rakt på och visste hur man skulle vara hård. Sonen var ängslig och som allra roligast när han funderade över hur han skulle slippa förklara för sin far att han inte kunde få barn och istället skulle adoptera ett barn från Kina. Vi kanske kan säga att han kom ut snett.

Och jag grät. I slutet av filmen fick en av karaktärerna i filmen lov att låta sin gamle hund somna in. Den stora svarta hunden låg hos veterinären och fick en spruta. Jag såg finaste Alva framför mig. Fy farao vad jag saknar henne.