På alla djurs sida, eller nåt.

Igår när jag var ute med vår hund Alva runt tio på kvällen hörde jag konstiga ljud. Först trodde jag att det var en hund som skällde någonstans i byn, men efter ett tag förstod jag att ljuden kom från skogen. Ljuden var väldigt ihärdiga och jag blev lite rädd. När Alva äntligen kissat skyndade vi oss in. Mamma sa att det antagligen var ett rådjur. Inte mycket att vara rädd för... MEN, idag berättade pappa att vår granne (som bor alldeles vid skogen) hittat ett upprivet rådjur på sin gård! Antagligen orsakat av ett lodjur. Nåväl, det var fortfarande rådjuret jag hörde, men ändå! Det var ett rådjurs dödsskrik - ett sista skrik av rädsla och smärta. Dessutom hade lodjuret antagligen blivit skrämd av något och lämnat rådjuret utan att äta upp det. När det ändå var dött kunde väl lodjuret få bli mätt. Pappa sa just att det kanske var jag som skrämde det när jag ropade på Alva. Nu har jag jättedåligt samvete. Antingen skulle jag sprungit dit i nattlinne och täckjacka och räddat det innan det blivit dödat eller hållt käften. Det är lätt att vara efterklok (och orealistisk)

Pappa fortsatte nu och sa att de kanske dragit ut rådjuret i skogen igen, så kanske kanske lodjuret fick sin fångst till slut...