Det är inte helt smärtfritt att komma tillbaka i träningsskorna efter nästan fem veckors sjukuppehåll. Och man kan ju bli arg för mindre. När jag vet att jag har orkat och att jag kan orka, men inte orkar. Inte orkar just nu. Jag är även sjukt löjlig och inbillar mig att ledarna och stammisarna på "mina" pass (som om de ens har en aning om vem jag är) tror att jag legat på sofflocket i fem veckor. Och jag kan inte bevisa att de har fel eftersom jag uppenbarligen tappat en del. Nästa fredag går mitt kort ut och det är ingen idé att köpa ett nytt innan sommaren, vilket kan tolkas som att jag lägger mig på sofflocket igen. Utan att ledarna vet om det eller bryr sig har jag lovat dem att komma tillbaka efter sommaren starkare än någonsin (och med nya träningskläder och nya träningsskor).Rubriken syftar förstås på att jag skriver om träning precis som Jonna alltid gör och tycker att jag ska göra ibland också.
P.S. En av stammisarna säger i alla fall hej till mig fortfarande, så jag är inte helt bortglömd.
3 kommentarer:
gumman det ser då ut som du kämpade järnet hi hi :) Så där har jag också tänkt men ledarna tänker knappast på att du inte varit där o om de gör det tänker de säkert att du varit på andra pass, bortrest eller tränat på annat vis. Puss
Du är så söt, och såklart inte bortglömd. I höst kommer vi vara i vårt livs form! Jag har massa roliga idéer om pass vi ska genomföra!
Du går inte obemärkt förbi i första taget!
Skicka en kommentar