Jag och Per var självklart på plats i Stockholm i väldigt god tid eftersom jag bestämt när vi skulle åka från Uppsala. Det var ju dock inte fy skam att hinna med en kaffe och kanelbulle på Gamla Stan - ett bra sätt att ladda inför det som komma skulle.
Här kommer Jonna efter tolv kilometer. Jag och mitt gäng hann med att heja på henne fyra gånger totalt. Det bästa var när hon kom på den sida vi stod på, eftersom hon annars lätt försvann bland alla långa karlar som ni ser runtomkring henne.
Jonna var helt klart bäst och snyggast på hela maran. Och nej, jag är inte alls subjektiv. Hon sprang i mål på 4,25 ungefär! 
Hon hade dessutom världens bästa och flesta supportrar (typ tjugo stycken!). Efteråt förtjänade vi alla en rejäl middag och en öl eller två. Heja Jonna, heja oss! 
4 kommentarer:
Åh jag blir alldeles tårögd av att läsa om en sådan prestation. Gud vad duktig hon är! Och vad gulligt av er att ni var så många där för att heja fram henne!
Ni var verkligen BÄSTBÄSTBÄST! Alltså, jag är faktiskt 100 % övertygad (och inte alls subjektiv) att ingen annan hade SÅ många och SÅ bra supportrar!!! Fint inlägg, all kärlek till dig!
Och en fika i Gamla stan! Nåt nytt fick jag veta alltså!
kul att få se hur ni hade det! Hoppas på att få se fler bilder sen. Puss
ja vi kämpade hårt vi med :) kramar
Skicka en kommentar