Mitt dermatofibromärr kallas numera för älgen. Det blir liksom blått när jag är kall, precis som älgen på Norrlands Guld-burkarna!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
Bloggarkiv
-
▼
2011
(376)
-
▼
maj
(37)
- Totto beng
- Blåbärsdryck och bh:ar
- Slutstriden
- Poniii var bäst och vi med
- Heja Poniii
- Söta saker
- Jag och lägenheten
- Det jag gjort, det jag vill, det jag gör och det j...
- Inte fager
- Vårdcentralen nästa
- Det blev ett "hurra" till slut
- Ibland vill man börja dagen med ett "hurra" och ib...
- En bal på "slottet"
- Saknar så klart resten av er där hemma också
- En liten parantes
- Planeringsträff över en hamburgare
- Dubbelt upp
- Blommor hit och blommor dit
- I djungeln
- Ber om ursäkt om jag strör salt i någons omotivera...
- Onsdag i Paris
- God morgon
- Tisdag i Paris
- Rumpa eller pumpa
- Måndag i Paris
- Ett smakprov från Paris
- På återseende
- Det pirrar i magen
- Storasysters lillasyster för en stund
- Idag och nyss
- Två klantarsel under samma tak
- Hammaren och jag
- Ett oskrivet blad från början till slut
- Mister Pip
- Plötsligt händer det
- Vardag
- Bubbel och skumgubbar
-
▼
maj
(37)
Hitta bland inläggen
Systrarnas recept
Ett slags bildalbum finnes här
3 kommentarer:
HAHA, detta ärr, var ska det sluta?! I'm intrigued.
haha kan det skifta i fler färger? blir det svart när du är arg?
Vad söt du är! Mina ärr på knäet fungerar likadant... när jag tränar och blodströmmen i kroppen ökar blir de alldeles röda ju!
Skicka en kommentar