Totto beng

Det finns en risk med att innan klockan nio både pluggat en del samt tvättat täcken och kuddar. Risken är att resten av dagen sakta dalar och blir mindre och mindre effektiv för varje minut som går. Att man liksom nöjer sig. Men jag känner att jag är effektiv idag. Jag har fortsatt att leverera sedan dess. Gick nyligen genom stan med en skurhink fylld med diverse nödvändigheter till exemepel. Sen måste givetvis även jag ta pauser för att äta och läsa och skratta åt gamla blogginlägg från förra sommaren. Åhå, vad härligt att det är att påminnas på gratängkärringar, konstiga utedass, nedramlingar i rabatten, road trips både norrut, söderut och till grannkommunen.

Blåbärsdryck och bh:ar

En ganska god efter-tenta-lunch om jag får säga det själv. Vi får inte avloppsvatten i kranen utan det är blåbärsdryck ni ser - sådant som kommer på köpet när en marathonlöperska varit på besök. Förutom glädjen att tentan är över har jag fortsatt med min nya roliga hobby som går ut på att slänga saker. De senaste veckorna har jag slängt kläder jag inte använt på flera år, trasiga skor (min syster kallade mig uteliggare när jag hade ett av paren på mig en gång förut) och nu sist två bh:ar som jag skämdes när jag hade på mig bland folk trots att ingen såg dem. Att rensa och framför allt slänga är otroligt skönt. Det är som att rensa huvudet på samma gång! Ut med gammalt och möjligtvis in med lite nytt.

Slutstriden

Inom ett par dagar får jag sommarlov/blir jag sommararbetslös/skolfri. Jag ska bara sätta dit en tenta och skriva ett tusen bra ord om två böcker först. Kom igen, kom igen! Jordgubbar, lortiga fötter, för kallt badvatten, gräsklippning och syskonbarn väntar (jag väntar på dem åtminstone).

Poniii var bäst och vi med

Jag och Per var självklart på plats i Stockholm i väldigt god tid eftersom jag bestämt när vi skulle åka från Uppsala. Det var ju dock inte fy skam att hinna med en kaffe och kanelbulle på Gamla Stan - ett bra sätt att ladda inför det som komma skulle.

Här kommer Jonna efter tolv kilometer. Jag och mitt gäng hann med att heja på henne fyra gånger totalt. Det bästa var när hon kom på den sida vi stod på, eftersom hon annars lätt försvann bland alla långa karlar som ni ser runtomkring henne.



Jonna var helt klart bäst och snyggast på hela maran. Och nej, jag är inte alls subjektiv. Hon sprang i mål på 4,25 ungefär!

Hon hade dessutom världens bästa och flesta supportrar (typ tjugo stycken!). Efteråt förtjänade vi alla en rejäl middag och en öl eller två. Heja Jonna, heja oss!

Heja Poniii

I denna stund är J&J på väg hit. Vi har laddat upp med lasagne och diverse drycker - lättdryck åt marathonlöperskan och något starkare åt oss supportrar. Jag lovar att se till att Jonna inte fuskar och tar sig en sup (somomhonskulledet). Imorgon åker vi alla till Stockholm och ja, ni har väl alla räknat ut att Jonna ska springa marathon och vi andra ska ropa "heja, heja, bara tre mil kvar." Hon är nämligen helt awesome den där Jonna medan vi andra... ja, se bild.

Söta saker

När jag har tråkigt börjar jag typiskt nog kika runt på en massa kreativa bloggar. Och önskar samtidigt att jag själv pysslade och bakade mer än vad jag gör. Jag sätter mitt hopp till att systra mi och jag ska gå lös inför Odins kalas i augusti.

Dessa fina bakverk kommer från söta saker.

Jag och lägenheten

Malin efterfrågade inredningsbilder. Tyvärr händer det inte mycket på den fronten. Jag och lägenheten har en dipp i relationen kan man säga. Däremot har vi (jag och lägenheten) påbörjat planera viss förnyelse inför hösten. Vi behöver några gemensamma drömmar om vi nu ska leva ihop ett par år till.

Det jag gjort, det jag vill, det jag gör och det jag borde

Idag har jag, förutom att nästan få en hjärnskakning av en kruka som nästan landade på mitt huvud, köpt en hellång klänning. Lite så där otippat kul ur min synvinkel och rätt ointressant för er andra. För övrigt försöker jag låta bli att klia mig i ögat och att titta på vageln som jag just upptäckt att jag kan se på insidan av ögonlocket (ofräscht, men sant). Försöker hålla händerna i styr genom att göra müsli och packa inför mina kläders hemhemfärd om några dagar. Det jag egentligen borde göra är att läsa ut en engelsk bok vid namn Things fall apart, men jag känner lite att jag faller isär när jag läser den och skjuter nog därför upp det.

Inte fager

Per kom hem med varsitt kaffebröd från affären tidigare idag. "Jag tyckte du behövde något sött", sa han. Jag tog det som en pik för mitt inte så fördelaktiga utseende på grund av ögat, men han hävde att han inte menade så. Glad blev jag hur som helst eftersom i slutändan är en solbulle alltid är en solbulle. Nyss mailade jag, på begäran av Malin, bilder till familjen på mitt öga. Det dröjde inte länge förrän jag fick ytterligare en bekräftelse om att jag inte riktigt bör vistas bland folk för tillfället. Malins svar på mailet lät: "Förlåt Elina, men jag skrattade. Du var inte fager måste jag erkänna."

Vårdcentralen nästa

Ungefär så här ser jag ut idag. Om man ser till hans ögonparti alltså. Får nog bli solglasögon fast att det är mulet. Håll tummarna för att jag inte blir ruinerad den här gången också. Och för att jag blir bättre i ögat förstås.

Det blev ett "hurra" till slut

Strax före kl 17.00 hörde jag hur det rasslade till i brevinkastet. Det var priset för en delad andraplats i en bildtävling. Först trodde jag att jag kom på ensam andraplats, men hade tyvärr missförstått det hela. Men men, jag är ju så givmild och kan dela med mig för den här gången. Det hela kompenserades ändå upp med att de visade min bild störst av alla! Tävlingen gick ut på att skicka in sin bästa mammabild inför mors dag på söndag, liksom för att hedra en mamma. Priset var smink för 700 kronor som självfallet tillfaller Malin enligt mig och mig enligt Malin! HURRA för oss! Jag visar uppslaget här eftersom jag inte tror att så många av mina läsare köper eller någonsin tittar i Icakuriren.

Ibland vill man börja dagen med ett "hurra" och ibland inte

Vaknade med ett öga som var halvt igensvullet (har bestämt att det är en vagel fast att jag egentligen inte har en aning om vad som hänt). Självklart stod muntlig redovisning på schemat. Nu är det lyckligtvis överstökat och jag tror att jag stannar inne resten av dagen.

En bal på "slottet"

Det är inte alla dagar man äter trerätters hemma iklädd långklänning tillsammans med fyra andra stiliga människor, men igår var en sådan dag. Vi konstaterade att vi åt godare än de som åt på "den riktiga balen". Strax innan nio låtsades vi alla sjunga i en kör för att försäkra oss om att komma in på balsläppet. Lyckligtvis behövde bara Britta sjunga (ivrigt påhejandes av oss andra). Efter diverse drinkar och snapsvisor blev det dags för dans. En del dansade där och en del dansade hemåt, om man säger så. Jag skyller på ålder, skor och för mycket is i drinkarna. Idag minns jag ett mycket fin kväll samtidigt som jag undrar hur jag fått ett svullet och ömt öga.

Saknar så klart resten av er där hemma också

Fem veckor ifrån syskonbarnen känns inte alls som lång tid.
Fem veckor ifrån syskonbarnen känns inte alls som lång tid.
Fem veckor ifrån syskonbarnen känns inte alls som lång tid.
Fem veckor ifrån syskonbarnen känns inte alls som lång tid.
Fem veckor ifrån syskonbarnen känns inte alls som lång tid.
Fem veckor ifrån syskonbarnen känns inte alls som lång tid.
Fem veckor ifrån syskonbarnen känns inte alls som lång tid.
Fem veckor ifrån syskonbarnen känns inte alls som lång tid.
Fem veckor ifrån syskonbarnen känns inte alls som lång tid.

Nej, det känns som JÄTTELÅNG tid.

En liten parantes

Mitt dermatofibromärr kallas numera för älgen. Det blir liksom blått när jag är kall, precis som älgen på Norrlands Guld-burkarna!

Planeringsträff över en hamburgare

Kvällen imorgon är planerad att bli succé. Över en hamburgare och en öl kom vi fram till tre rätter, två långa klänningar och en kortare, två högklackade skor och ett par låga, bubbel, drinkar, men inga ägg, inga skaldjur och ingen iphone i bhn. Innan dess ska vi bara öva upp våra sångröster eftersom vi kanske måste säga att vi är med i en kör.

Dubbelt upp

Jag åt ungefär dubbelt så mycket som Per till lunch idag. "Varför tar du så lite?" frågade jag. "Det känns som att vi äter hela tiden," svarade han. Öh, va? Vi hade bara ätit frukost innan. Och då kan jag tillägga att jag ätit dubbelt så mycket frukost innan också. Dessutom åt jag upp det han inte orkade av sin lunch (husgrisen Elina ja) och har småätit en massa russin efteråt. Ibland känner jag mig bottenlös i magen. Dock har jag faktiskt sprungit idag och Per "bara" cyklat bredvid. Jag bestämmer att det åtminstone är halva förklaringen.

Banankakebilden är gammal men receptet finns nu här!

Blommor hit och blommor dit

Jag vet att alla tar bilder på blommor. Det är uttjatat och trist, men jag kan inte hjälpa det. När jag går förbi ett rosa träd så bara MÅSTE jag ta en bild eller tio.

I djungeln

Per var i skogen i helgen och kladdade på sig mängder av djungelolja för att rädda sig mot myggen. Hans kläder stank efteråt och igår när vi tvättade smittade det av sig på alla andra kläder också - våra rena kläder luktar alltså djungelolja. Som Julia skulle ha sagt: hur kul?

Ber om ursäkt om jag strör salt i någons omotiverade sår

Det är nästan sjukt hur mycket jag har pluggat idag. Tappar nästan hakan! Jag har bara fortsatt, fortsatt och fortsatt som en världsmästare i en vem-kan-äta-flest-korvar-tävling. Men nu tar jag kväll/har jag ätit upp korvarna.

Onsdag i Paris

Ett myller av gator skulle jag vilja påstå. Både Per och jag vill dock gärna tro att vi har väldigt bra lokalsinne, vilket vi även har de allra flesta gånger. Vi gick bara vilse en endaste gång och det var inte speciellt dramatiskt.
Typiskt nog hittade vi fram till det allra mysigaste området sista dagen. Å andra sidan var det ju alldeles utmärkt att sluta på topp!

Vi strosade runt mest hela dagen.

Fikapaus på ett ställe med en världscool toalett. Jag gillade den trots att den inte ens hade en ring, det ni.

Vi gick omkring ännu mer. Med hjälp av ett annat tips jag läst innan resan åt vi resans, enligt mig, bästa lunch (och även den billigaste). Falafel i pita från en falafelstånd! Endast 5 euro. Vi betalade typ 13 euro för en pizza första dagen.

Siesta och rödvin på hotellrummet. Och chips. Och en dusch.

Kvällen bjöd på strålande väder och en fin uteservning. Min mat ser kanske inte jättegod ut, men det var den faktiskt. Det var mindre trevligt när jag fick ett ben i munnen som jag sen plötsligt inte hittade på. Per avrådde mig från att svälja så det var bara att spotta i en servett när servitören inte såg. Synd på en fin laxtugga.

Det var våra tre dagar i Paris. Vi hann med mycket, men mycket vill ha mer. Det blev ingen marknad och ingen picknick i en park. Vi kan säga att vi sparade det till nästa gång, för vi känner båda att vi vill tillbaka. Paris är precis så där fint som man föreställer sig. Och alla bär faktiskt omkring på baguetter!

God morgon

Precis innan vi ska somna säger Per "jag måste kolla om jag har någon fästing imorgon". Jag blir livrädd att (den förmodligen icke-existerande) fästingen ska krypa över till mig och ber honom ligga inrullad i täcket som en kåldolme. Lyckas slappna av och somna i alla fall. I drömmen krockar jag och Jonna två gånger och jag och en kompis pappa tappar bort en båt med kompisar i mitt på en stor sjö. Ligger vaken i över en timme (allt är relativt) och kommer inte på något fridfullt att tänka på. Nu kör vi!