tisdag 12 januari 2010

Att träna för första gången efter över tre veckors träningsuppehåll känns. Det känns i varenda kroppsdel. Kroppen ville inte. Kroppen lyssnade inte. Att uppehållet bestått av snor, julmat, alkohol och x antal snusdosor gjorde nog inte saken bättre. Trots detta och när träningspasset är som allra jobbigast, kommer jag på mig själv med att tänka jag ska springa tjejmilen. Och ja, jag ska fan göra det. Jag ska göra det bara för att. Nu är det bestämt.

Duktiga syster och vänner efter Tjejmilen 2008.

5 kommentarer:

jonna sa...

hurra hurra hurra! vad glad jag blir! :) :) :)

Linnea sa...

Härligt Elina, jag tänkte också springa tjejmilen i år. Men kan hålla med om att det var drygt med första passet efter jul och nästan 3 veckors semester. Men om några veckor kommer det nog kännas bättre :)

Frida sa...

Haha ja, de kan de verkligen vara.
Är så roligt när man för en gångs skull kommer ihåg en dröm! Oftast så förvinner de ju så fort man vaknat.

Mmm! Hallonpaj är så gott. När man äter det så känns det som sommar! :)

andreas sa...

va kul hurtbulle kram

Malin sa...

herregud!! varför har du inte sagt nåt??? (antagligen för att jag bara pratar om mig själv...) puss