För att göra en kort historia lång.

Idag har jag gjort revolt och något häpnadsväckande. Nu kanske ni tror att jag sprungit runt med tuttarna bara och skrikit "BRÄNN BH:N". Men nej, så är inte fallet, det här är ännu värre. Jag har stannat hemma från ett seminarium! Skolkat! Jag befinner mig fortfarande i chock och känner inte riktigt igen mig själv. Jag är ett badass utan dess like.

Det började igår. Jag vaknade med lite halsont. Genast började tankar om att slippa detta seminarium formas. Slippa gå upp tidigt, slippa frysa om låren, slippa erkänna för någon annan än mig själv att jag inte gjort instuderingsfrågorna. Igår kväll hade jag hunnit utveckla världens antikänsla mot seminariumet och allt kändes eländigt. Till slut kände jag mig hypokondrisk, psykiskt sjukt och allmänt labil. Det är fascinerande hur man kan inbilla sig att må skit när man egentligen mår skitbra. Men jag har faktiskt lite ont i halsen och är snorig. Nu vill jag dock bli frisk bums, för nu behöver jag ingen dålig ursäkt längre.

För att kompensera denna slapphet måste jag städa, baka och plugga från morgon till kväll idag. Jag vill ju inte förstöra mig ordningsamma image. (Förresten, nämnde jag att seminariumet var frivilligt?)