Vid övergångsstället jag passerar nästan varje dag har för en kort stund bilar och fotgängare rött samtidigt. Det äger rum precis innan fotgängarna får grönt och kan gå. Jag är alltid beredd att gå precis när bilarna får rött. På detta vis går jag alltid först av de som står och väntar. De är fokuserade på att få grönt på sin stolpe medan jag fokuserar på när bilarna får rött. Jag tycker om att studsa iväg först. Det får mig att känna mig lite bättre och lite snabbare än alla andra. Jag får hejda mig för att att inte flina kaxigt mot de jag möter. Det kanske är sådana småsaker som gör en till den man är. Vem vet, inte jag. Vem vet, inte du.
måndag 29 mars 2010
Allt är inte vettigt.
Vid övergångsstället jag passerar nästan varje dag har för en kort stund bilar och fotgängare rött samtidigt. Det äger rum precis innan fotgängarna får grönt och kan gå. Jag är alltid beredd att gå precis när bilarna får rött. På detta vis går jag alltid först av de som står och väntar. De är fokuserade på att få grönt på sin stolpe medan jag fokuserar på när bilarna får rött. Jag tycker om att studsa iväg först. Det får mig att känna mig lite bättre och lite snabbare än alla andra. Jag får hejda mig för att att inte flina kaxigt mot de jag möter. Det kanske är sådana småsaker som gör en till den man är. Vem vet, inte jag. Vem vet, inte du.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Haha... jag hade många sådana funderingar kring tågåkande när jag åkte tåg. Kände mig lite som experten på tågåkande. Att jag ibland kunde liksom mer än konduktörerna. Det fyllde mig med en viss sorts stolthet.
inte visste jag att det fanns en liten tävlingsmänniska även i dig elina. det märktes inte direkt på våra kortspel :)
är det inte förbjudet att gå mot rött? /prusiluskan
Skicka en kommentar