På en gata nära oss hänger det en död kaja i ett träd. Den ser ut som en svart vante. Kanske har den fastnat och frusit ihjäl. Eller så har den blivit spetsad på en gren, vilket vore osannolikt, men desto mer dramatiskt.
När jag var liten begravde jag och min syster alla djur (möss och fåglar) vi hittade. Det blev ohållbart till slut, då det inte var så populärt med en ständigt växande djurkyrkogård i bersån. Jag undrar hur folk skulle ställa sig om jag tog ner kajan, begravde den och satt upp ett litet kors mitt i Uppsala. Man skulle kunna se det som ett sociologiskt experiment - att gå emot normen. Det bästa med kurslitteratur är att man kan använda begrepp och låta rätt smart, utan att vara det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Och du har alltså redan börjat läsa.... min bok har inte skickats än.
Haha! Och jag känner mig smart för att jag faktiskt förstår denna bok, till skillnad från de andra. Men visst är den ändå helt ok? Jag tycker tillochmed att den är intressant. Ngt måste vara fel...
åh gumman :) som jag minns. även när vi sprang rätt ut på en hårt trafikerad väg inne i göteborg för att rädda en fiskmås SOM KANSKE LEVDE FÖR DET SÅG UT SOM EN FJÄDER RÖRDE SIG! (den var påkörd och död.)
jag tänker också på döda fåglar! på uni har vi en "glasgång" liksom uppe i luften mellan två byggnader med glasväggar där det hela tiden flyger in en massa fåglar och dör! sitter blodfläckar på glaset och ibland när man tittar ut och ner kan man se kanske 10 döda fåglar nedanför.
muntert!
prova! och låt ngn filma folks reaktioner med dold kamera:)
Ja, det är klart du ska göra! Jag kan hänga på. Jag ska nog ta min vegetarianism ett steg längre och börja hedra de djur som ändå dött. Då borde jag ju först och främst sluta äta fisk... Men vi får se hur det blir med den saken. Stor stor kram
Skicka en kommentar