Igår gick jag och Per på bio. Innan var förväntningarna på topp. Bio är ju något av det mysigaste som finns. På biljetten stod det "Salong 10" och vi började våra vandring dit. Till slut trodde jag att vi gått för långt. Korridorerna började allt mer se ut som ett förråd. Men vi var rätt ute. Vi öppnade dörren och möttes av en tom salong. Den var liten, i taket lyste ett lysrör, sätena var blåa och det var allmänt grisigt. På golvet låg det popcorn och läskmuggar överallt och på sätena var det salt och hårstrån. Dessutom var det som att sitta i en trång flygplansstol med lågt ryggstöd. När filmen väl började var vi sju tappra själar, varav en fick gå ut och säga till en personal att släcka lamporna i salogen när filmen hade börjat. Hur som helst, filmen motsvarade alla förväntningar och var precis så bra jag hoppats på. Och att vara på bio med sin älskling är alltid mysigt (om man förtränger vissa omständigheter, som till exempel biosalongens blotta uppenbarelse).
4 kommentarer:
men fyy va trist! själva salongen är ju A och O. jag tycker fortfaramde mest om visir.
oj, trist :( det finns en grymt fin bio, eller fanns, i sthlm som heter röda kvarn där jag, mamma o malin var en gång.. och såg bion molin rouge (som betyder röda kvarn...) haha.
men fy. är det på det viset är det ju knappt värt priset. menar du att nån fick säga till dem att släcka lyset!? ha ha va komiskt jag skrattar än :D
när vi var på avatar i söndags var det oxå massa äckliga popcorn och godispapper överallt när man kom in salongen skärpning visir!!! kram
Skicka en kommentar