Jag är efterlyst.

Älskling säger "du har fått brev".

Ett kuvert textat med en spretig handstil.

Min syster J skriver slarvigt, men inte på det här viset.

Sprättar upp kuvert. Tar upp brevet.

Ser urklippta bokstäver och ord från en tidning.

Shit, har jag en pedofilgranne som sett mig när jag sprungit omkring halvnaken? Gömmer jag mig inte så bra som jag tror?

Läser texten. Får ett slags nervöst sammanbrott. Skrattar.

Okej, det är någon som känner mig. Men vem?

Just nu har jag fyra misstänkta (eller framför allt två stycken som både har motiv och har haft tid att utföra detta upptåg), men ingen har erkänt. Vem det än må vara, så var det en otroligt rolig vändning på den här dagen. Och tids nog ska jag nog kunna pressa fram ett erkännande.