tisdag 23 februari 2010

Hunddagis.

YYYYYL! Vad är det som låter? Jaha, Doris har kommit och nu tror hon att hon är lämnad ensam. Doris, jag är här. Hon kommer springande, hoppar upp i min säng och är så glad att hon varken vet ut eller in. Jag tvingar mig upp. Mjukisbyxorna åker på. Det kanske är dags att köpa nya? Äter frukost och läser lokaltidningen. Alva vägrar att följa med på en promenad. Jag blir arg och småtokig. Varför vill du inte gå? Får lika snabbt dåligt samvete. Tänk om hon har ont? Jag och Doris går själva. Hon tätt intill mig hela vägen eller inne i ett rör i diket. Doris, tänk om du fastnar! Då får vi lov att spola ut dig. När vi kommer hem tar jag ut Alva för att kissa och bajsa. Samma runda runt huset som varje gång. Den enda runda hon går med på. Dags för frolic. Sväljer Alva den hel eller? Doris kan du inte bara äta upp den på en gång? Äntligen kaffe. Doris ser någon ute vid postlådorna och börjar skälla frenetiskt. TYST! Blir arg och småtokig igen. Och sen får jag dåligt samvete. Hon kanske är rädd?

De här dagarna kan jag sakna. Tro det eller ej.

3 kommentarer:

Julia sa...

Ja det är klart man kan sakna även det som irriterade en mest av allt!
Nu när jag tänker på det, saknar jag till och med att tidigt på morgonen bli väckt av grannens gräsklippare.
Det betyder i alla fall sommar, sommarlov och ledighet.
<3

Malin sa...

förstår dig gumman :) och som svar på det sms: det blir kanon!

Kram sa...

Jag sväljer och sväljer......kram