En frivillig höstpromenad.

Det jobbigaste med att träna är att gå fram och tillbaka till träningslokalen. Cirka 1 kilometer tur och retur. Detta leder fram till en tanke som slagit mig. Jag tycker inte om att göra sådant som leder fram till ett specifikt mål, eller sådant som kommer "på köpet". När jag ska träna är träningspasset i sig målet och då är det bara drygt att tvingas gå också. Om promenaden är målet är det okej, inte annars. När det kommer till mat är momentet äta målet medan matlagningen bara är ett nödvändigt ont. Och jag hatar att torka mig efter duschen.