Det är tydligen inte bara jag som gillar choklad.

Häromdagen letade jag efter en sak i en låda. I denna låda har jag sparat gamla kort, brev och... ett chokladhjärta som jag fått av en tysk vän. När jag beskådade detta chokladhjärta upptäckte jag att papperet som omslöt hjärtat och själva chokladen hade konstiga hål. Först tänkte jag inte på dessa hål, men sen hittade jag en skrumpen larv i botten av lådan. Då dog jag en smula. Utifrån detta kan man fråga sig två saker: Hur kan någon vara så idiotisk att ha något ätbart i en låda i flera år? Hur kunde jag motstå att äta upp chokladen när jag fick den?