måndag 26 april 2010

Vad som finns kvar efter en världsbra helg: en sked, en majblomma, ett fullt kylskåp, en knäckebrödsburk, en ny kokbok, bubbel och fina minnen.

Det här är inte vilken sked som helst. Det är en väldigt liten sked som tillhör en liten och speciell kille. Denne kille är inte här i lägenheten längre, vilket skeden påminner mig om. Ibland räcker det med en sked för att nästan börja gråta. Varför är det inte lagligt att kidnappa sina syskonbarn?

(Och jag skiter blanka fan i att det inte är så intressant att läsa om en sked).

4 kommentarer:

julia sa...

uscha, ja det borde verkligen vara lagligt med sådanna kidnappningar. och sen är det ju himla konstigt att när man precis har setts och liksom borde vara påfylld med gos och sånt, men nej, då är det nästan värre!! varför?

andreas sa...

det var intressant och väldigt gulligt skrivet kramar

mbh sa...

så den är kvar där? förstod det. vad ska odin nu äta med i 1 1/2 vecka?! :) puss

Jonna sa...

ååh :( förstår känslan! det är ju verkligen så, precis efter "påfyllning" blir känslan av tomhet och frånvaro nästan större.