I natt jag drömde något som jag aldrig drömt förut. Jag drömde att Per bekände att han varit en väggkramare när han var liten. När han inte visste var han skulle göra av alla sina känslor och inte hittade någon att krama så kramade han en vägg. Rätt sorgligt.
fredag 9 april 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
kanske en god idé? fast trevligare att krama dig, eller ett träd.
känns inte en vägg lite... platt? hur som helst så måste du ju konfrontera honom om detta! kanske var det så i verkligheten!
och så har du valt ett kort där han ser så ledsen ut. nu tycker jag synd om per fast det inte finns ngn anledning!
Skicka en kommentar