En fest på köpet.

Det bästa med att vara supporter till duktiga skidåkerskor är att man får vara med och fira på kvällen.

Gulp.

Idag finns inte Elina. Åtminstone inte hela. Jag vaknade och kände mig glad i hågen. Men kort därefter visade det sig att jag är precis emellan 3 och Telia. Min mobil är död. Halva jag är död. Jag vet inte hur man fungerar i vardagslivet utan en mobiltelefon. Jag känner mig rädd och förvirrad. Dessutom tror jag att jag har förlorat alla mina fina sms. Åh, jag blir alldeles galen tokig svettig nipprig. Jag vet inte hur många samtal jag har ringt. Tydligen verkar jag skita i vem som svarar också. Istället vräker jag ur mig mina problem, och får höra att det är fel person jag pratar med. Jag säger förlåt och han säger att det är alldeles lugnt. Dessutom inbillar jag mig att jag måste tala om för alla att min mobil inte fungerar, för ALLA vill väl få tag i just MIG?

SJ

Idag ska jag försöka ta mig hem till Leksand med tåg. Hittills har alla tåg som lämnat Uppsala idag varit försenade. Jag går till stationen med de lägsta förväntningarna någonsin. Jag räknar med att få slåss, skrika och putta iväg tåget själv. Eller åtminstone få en smörgås och en kaffe som ersättning.

Finbesök från Umeå.

Idag hade jag den äran att fika med Susanna, som är på besök ända från Umeå. Hennes hårlängd avslöjade att det var länge sedan vi sågs sist. Det blev en frågelåda på hög nivå för att uppdatera varandra om de senaste åtta månaderna. Jättetrevligt ja. Jättemysigt ja.

Så här fint är det på Café Linné.

Jag valde en torr och konstig morotskaka. Susanna valde en torr och konstig hästsko. Vi valde helt enkelt skitfel.

Hunddagis.

YYYYYL! Vad är det som låter? Jaha, Doris har kommit och nu tror hon att hon är lämnad ensam. Doris, jag är här. Hon kommer springande, hoppar upp i min säng och är så glad att hon varken vet ut eller in. Jag tvingar mig upp. Mjukisbyxorna åker på. Det kanske är dags att köpa nya? Äter frukost och läser lokaltidningen. Alva vägrar att följa med på en promenad. Jag blir arg och småtokig. Varför vill du inte gå? Får lika snabbt dåligt samvete. Tänk om hon har ont? Jag och Doris går själva. Hon tätt intill mig hela vägen eller inne i ett rör i diket. Doris, tänk om du fastnar! Då får vi lov att spola ut dig. När vi kommer hem tar jag ut Alva för att kissa och bajsa. Samma runda runt huset som varje gång. Den enda runda hon går med på. Dags för frolic. Sväljer Alva den hel eller? Doris kan du inte bara äta upp den på en gång? Äntligen kaffe. Doris ser någon ute vid postlådorna och börjar skälla frenetiskt. TYST! Blir arg och småtokig igen. Och sen får jag dåligt samvete. Hon kanske är rädd?

De här dagarna kan jag sakna. Tro det eller ej.

Jag vill inte vara den som klagar på väder och vind, men...

Det går inte att läsa kurslitteratur när det är så här kallt (ja, inne också). Jag försökte ligga under en filt med fleecejacka på, men händerna blev som isbitar eftersom de fick lov att vara utanför filten. Till slut låg jag med VANTAR på mig. Och inte blev det lättare när Per fick för sig att sova middag bredvid mig. Vips låg boken bredvid mig och jag "vilade ögonen" jag också.

I övrigt är faktiskt historieboken rätt intressant. Det bästa är alla roliga namn. På medeltiden kunde man till exempel heta Edmund Slemme eller Magnus Ladulås.

Sena funderingar.

Du vet att du har svårt att somna om det sista du säger är: Hur vet tågbommen när den ska åka upp och ner? Då har du legat och funderat lite för länge.

Detta vore något för mina systrar - en popcornkjol!

Magnus Carlsson & The Moon Ray Quintet.

Jag fick en konsertbiljett av Per i julklapp. Igår var det dags. Sångaren Magnus Carlsson (från Weeping Willows) sjöng med ett jazzband. Det var fantastiskt bra. Hans röst är helt sanslöst bra och musikerna var likaså. Vi satt och njöt. Ta och lyssna på deras album för sjutton gubbar! Att jag fick säga hej till bandet, som passerade mig i toalettkön, gjorde inte saken sämre heller. Jag blev helt tossig. Ångrar dock att jag inte gav dem beröm när jag hade chansen. Och inte hade vi pengar för att köpa en skiva heller.

Publiken är också alltid intressant att studera. En gravid kvinna och hennes karl som pussades hela tiden. En full man vid baren som skrek lite väl mycket. En kvinna som blundade, gungade i takt och log. En tjej som tycker att alla bör använda sin hjärna lite mer. Flera med glasögon som nådde långt ner på kinderna. Och så vidare.

Har ni skådat någonting så vackert förut?

Och en öl på det.

På väg till tentan hittade vi en "jättebra" genväg över en åker. Först var det en nedtrampad väg, men till slut pulsade vi i snö som nästan räckte oss upp till knäna. Det var tur att vi hade två timmar till godo. Under tentan kunde jag konstatera två saker: 1. Det är rätt mysigt att duka upp choklad, banan, snus och dryck. 2. Det kan vara bra att läsa böckerna och inte bara nöta instuderingsfrågor. Hur som helst. Vi valde att åka buss tillbaka till stan, stannade på systemet, köpte 5 öl var av olika sorter och fortsatte hem till Britta för att äta pizza, godis, chips och ha ölprovning. Behöver jag säga att våra (främst en) magar protesterade rätt snabbt? Ballongvarning. Och ölen då? En del smakade rökigt (uurgh), en del luktade tvättmedel, en del var blaskiga och en del var goda. Jag kommer att hålla mig till säkra kort i framtiden.

Virrig, darrig, stirrig.

Jag sitter och laddar med en balja kaffe. Andas in, andas ut. Lugn och fin med Verum hälsofil (det rimmar fortfarande inte va?) Snart ska jag packa väskan med banan, choklad och allt annat nödvändigt. Vi börjar med en pedagogisk uppladdningslunch tillsammans och sedan är vi redo. Just ja, tack för att ni universitetsmän och kvinnor lagt tentan mellan 14.00-18.00 en FREDAG. De är inne och nosar på den heliga fredagsöltiden. Som tur är ska vi springa till systemet efteråt, för att sedan ha en kväll med ölprovning och pizzafrossa.

Tänk inte bara på er själva.

På två dagar har två personer passat på att ramla i närheten av mig. Jag tycker att det är rätt fräckt. De får väl tänka på vad de utsätter mig för? Jag har väl inte tid och lust att börja ringa efter ambulans om de bryter benet eller slår i huvudet. Och de passar säkert på att ramla när de möter mig, bara för att de känner på sig att jag är så snäll. Nej, vet hut!

Tentaeffektivitet.

Gång på gång kan det konstateras att man får mycket gjort dagarna innan tenta. En del gör lasagne. En del passar på att jobba. Min skörd blev idag müsli och tekakor (som ni ser på översta bilden blev en del rätt feta, men hej hallå, de smakade bra ändå).

I do.

Igår tackade jag ja till ett trevligt uppdrag. Nu är det bara att hålla tummarna att det blir bra.

Förövarna.

Yes! Jag har fått mitt erkännande, trots att det först lät så här: "Va? Vilket brev? Det är ju helt sjukt. Den som skickat brevet måste vara helt sjuk". Om man säger så här, på en punkt hade ni rätt. Ni är sjuka. Men på ett härligt vis. Jag lyckades få ett erkännande genom att spela på att jag tyckte att det var jobbigt på allvar. För även om jag visste, så ville jag ändå höra er säga att det var ni.

Bara ni är galna nog (och nej, i detta läge tar jag ingen hänsyn till vilka bilder jag lägger ut):

Men ni ska ha mycket cred för detta. Det var väldigt väldigt roligt. Och nu ser jag, om möjligt, ännu mer fram emot helgen i Karlstad i vår.

Små pärlor.

Eftersom tulpaner är så pissigt dyra med tanke på att de inte är fina mer än några dagar, så tipsade syster M mig om att köpa pärlhyacinter. Sagt och gjort. Jag är nöjd. Per är nog också nöjd. Eller jag väljer att tolka det så när han förut sa: "gud, vad den spretar".

Jag är efterlyst.

Älskling säger "du har fått brev".

Ett kuvert textat med en spretig handstil.

Min syster J skriver slarvigt, men inte på det här viset.

Sprättar upp kuvert. Tar upp brevet.

Ser urklippta bokstäver och ord från en tidning.

Shit, har jag en pedofilgranne som sett mig när jag sprungit omkring halvnaken? Gömmer jag mig inte så bra som jag tror?

Läser texten. Får ett slags nervöst sammanbrott. Skrattar.

Okej, det är någon som känner mig. Men vem?

Just nu har jag fyra misstänkta (eller framför allt två stycken som både har motiv och har haft tid att utföra detta upptåg), men ingen har erkänt. Vem det än må vara, så var det en otroligt rolig vändning på den här dagen. Och tids nog ska jag nog kunna pressa fram ett erkännande.

Inställningen Elina, tänk på inställningen.

Vaknade av att solen värmde min kind. Fåglarna kvittrade. Kroppen kändes pigg och redo. Jag formligen flög upp ur sängen av längtan att få påbörja denna ljuvliga dag.

Eller...

Vaknade av det satans alarmet. Ögonen kändes grusiga. Piskade och smiskade mig upp 50 minuter senare. Ute snöar det. IGEN. En dag med tentaplugg väntar och jag kan inte svara på instuderingsfråga 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9... 100.

Ingen semla och ingen påtår.

Fick man inte en semla i skolmatsalen när man var mindre? Jag fick typ motsatsen idag (men stark betoning på typ), nämligen en påtår med kaffe för samma pris som den första koppen. Då är det väl ingen påtår! Omedvetet försökte jag kompensera detta genom att trycka på stor kopp istället för liten kopp på kaffemaskinen. Men det hjälpte inte ett skvatt eftersom min kopp inte räckte till. Den blev, minst sagt, överfull. Tack och lov fanns det en räddare i nöden vid min sida.

Tänk om.

Ibland känner jag så här:

Tänk om livet var en fest.

Tårtkalas eller dansahelanattenlångfest spelar ingen roll.

Tänk om falukorv kunde bytas mot champagne.

Om dammtussar kunde bytas mot ballonger.

Om en dåligt fungerande datorn kunde bytas mot en bra stereo som spelar den bästa musiken.

Om strumpköp kunde bytas mot att få presenter.

Om tentaplugg kunde bytas mot ölspel.

-

Å andra sidan är det ju inte fy skam att sitta här och dricka te heller.

Ibland känns det som att livet kretsar kring en enda sak.

1. Igår kväll blev jag så ledsen när jag trodde att jag inte skulle orka kvällsmat. Lyckligtvis hann min mage ändra sig och jag orkade en liten macksnutt (okej, två macksnuttar).

2. Det sista jag tänkte på innan jag somnade igår var buffémat, grillat och köttfärspaj.

3. Idag, när det äntligen blev lunchpaus i tentapluggandet, insåg jag att jag tagit med mig fel matlåda till skolan. Istället för en god pastasås låg där några skrumpna potatisklyftor. Jag ville gråta.

4. Ellen säger: Hur länge ska vi sitta och plugga tror ni? Britta svarar: Tills Elina måste äta middag.

Hjärtedagen.

Vi firade genom att äta oss proppmätta på middag och hjärtformade chokladpraliner.

Några ögonblick från veckan.

Vi kämpar fortfarande med att få slut på hallongrottorna. Kakor känns snabbt dammiga, och ostmackor är fortfarande det godaste att äta till kaffet.

Solen hittade en liten lucka bland de höga husen och kunde synas på vår vägg.

Extrapris på Hemköp. Skynda, skynda, några timmar kvar.

Det har blivit många timmar under filten den här veckan. Inte för att sova, utan för att läsa (förstås). Och så många blev det nog inte allt som allt.

"Ja, den var speciell", sa pappa när han såg den här klänningen. Det framgick inte om det var positivt menat eller inte. Men lika glad var jag för det.

Reunion.

Kvällen började med en rejäl smäll som gav blåmärken för vissa och blixtrar för andra. Men min gamla klass var precis lika bra som förut. Som vanligt kunde vi inte slita oss från förfesten tid för att komma in där vi ville, men vad gör det? Vi hade varandra och vi fick dans och Max. Att titta på alla kort idag var en riktigt höjdare, men jag tror inte att de bästa godbitarna passar sig för allmän beskådan. Jag förväntar mig många favorit-i-repris-kvällar efter det här.

Allt och ingenting.

"Ja, det känns som att det bara är fredag och måndag hela tiden". Det var en standardfras jag körde med när jag jobbade på hemtjänsten och kom in på hur fort veckorna gick. Men jag måste säga att det faktiskt är så det känns.

Imorse var jag på gymmet. En kvinna lät som en orm när det började bli jobbigt. Ssssssssssssssss. Jag visste inte var jag skulle fästa blicken. Jag undrar vilket djur jag ska välja? Kossa? Hund?

På affären var jag med om ett nederlag. Jag vill gärna tro att jag är lite av en expert gällande rabatter och att handla prismedvetet. Idag sprack den bilden. Jag blev för fokuserad på min rabattkupong och glömde att titta på kilopriset. Osten blev inte direkt skitbillig.

Ikväll blir det reunion med min allra första klass här i Uppis (jag är ju inne på min fjärde). Vinet ligget på kylning och alla är peppade till tusen.

En frivillig höstpromenad.

Det jobbigaste med att träna är att gå fram och tillbaka till träningslokalen. Cirka 1 kilometer tur och retur. Detta leder fram till en tanke som slagit mig. Jag tycker inte om att göra sådant som leder fram till ett specifikt mål, eller sådant som kommer "på köpet". När jag ska träna är träningspasset i sig målet och då är det bara drygt att tvingas gå också. Om promenaden är målet är det okej, inte annars. När det kommer till mat är momentet äta målet medan matlagningen bara är ett nödvändigt ont. Och jag hatar att torka mig efter duschen.

Luftslottet som sprängdes.

Igår gick jag och Per på bio. Innan var förväntningarna på topp. Bio är ju något av det mysigaste som finns. På biljetten stod det "Salong 10" och vi började våra vandring dit. Till slut trodde jag att vi gått för långt. Korridorerna började allt mer se ut som ett förråd. Men vi var rätt ute. Vi öppnade dörren och möttes av en tom salong. Den var liten, i taket lyste ett lysrör, sätena var blåa och det var allmänt grisigt. På golvet låg det popcorn och läskmuggar överallt och på sätena var det salt och hårstrån. Dessutom var det som att sitta i en trång flygplansstol med lågt ryggstöd. När filmen väl började var vi sju tappra själar, varav en fick gå ut och säga till en personal att släcka lamporna i salogen när filmen hade börjat.

Hur som helst, filmen motsvarade alla förväntningar och var precis så bra jag hoppats på. Och att vara på bio med sin älskling är alltid mysigt (om man förtränger vissa omständigheter, som till exempel biosalongens blotta uppenbarelse).