Han fick mig verkligen att känna mig som en tjuv, även fast det kanske mest handlar om att jag är paranoid.
tisdag 15 december 2009
Vad en liten penna kan åstadkomma.
Jag sitter på bussen. När jag tar fram mitt kollegieblock flyger min penna iväg utan att jag märker det. Jag upptäcker senare att den ligger på sätet mitt emot mig. Saken är den att en man också ser den. Jag förstår att han tänker att någon tappat sin penna, men inte att den personen skulle vara jag. Varför skulle jag lagt den där? Jag blir lite fundersam, vågar jag ta pennan utan att han missförstår och tror att jag är tjuvaktig? Till slut tar jag den, jag vill ju ändå ha min fina penna. Jag vågar dock inte lägga ner den i väskan utan håller den i handen, i hopp om att han ska tro att jag ska lämna in den till chauffören sen. Mannen sneglar på mig och pennan då och då. Det ser ut som att han tänker "ska hon verkligen bara sno pennan?". När han kommer in i ett samtal med en annan på bussen vågar jag till slut smyga ner den i min väska.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
ja lite paranoid kanske haha kram
ja något paranoid! haha! du hade väl bara kunnat sagt att du tappat den??
du ser nog aldrig honom mer om det är någon tröst :)
Skicka en kommentar