Känslan att vara hemhemma infinner sig snabbt när...
... man sitter på toaletten (öppen dörr så klart), och hör mamma säga "oj, nu kom det visst en svans och en bakdel med in i hallen".
... man har ett par gråa långkalsonger, grå t-shirt och gröna strumpor med pluto på sig.
... man traskar runt med träskor på fötterna i pannrummet, och slänger in ved i pannan.
... man får argumentera med pappa om att en till skoter kanske inte är nödvändigt (även fast att jag älskar att köra).
... man plötsligt har en chokladkaka i handen.

Och känslan är underbar.

Bilder från min systers fina lägenhet. Jag önskar att jag hade hennes känsla för inredning.
14.27 hoppar jag på tåget mot Leksand. Jag har åkt hem ganska ofta på sistone, men det är så jag vill ha det. Nu fastnade jag i massa formuleringar. Hej.

Jag och Per testcyklade vägen till min praktikskola. Det tog 60 minuter tur och retur. Mina fötter hann frysa ihjäl flera gånger (nej, jag hade naturligtvis inte tygskor på mig). Tanken på att cykla den vägen 70 gånger var inget som fick mig att hurra direkt. Det kanske får bli ett busskort ändå. Väl tillbaka unnade vi oss en mysfika. Vaniljhjärtat smakade himmel.

Strax efter kl 17.00 fick jag för mig att jag fick lov att köpa en ny tröja. Drog på mig ett par jeans och började gå mot affärerna. Det regnade. Inne på HM fick jag världens hostattack. Varför stannade jag inte hemma? Kom på att de på min praktikskola aldrig sett mina kläder, så jag kan lika gärna ha gamla. Blev en Allt i hemmet och snus till tågresan imorgon istället.
Till middag blev det Kidneybönor från S:t Persgatan (en variant på Kikärter från Noret som i sin tur är en variant på Kikärter från Marrakech). Nu väntar en lång tv-kväll med bönder, sjukhus och avslutningsvis blod och sex i True Blood.

En t-shirt jag inte ska ha på mig på måndag. Tydligen har jag klarat en delkurs, med ett bra resultat dessutom. Heja. Men vad gör det när "nästan allt hänger på VFU:n"? Nu är det inte några månader, eller ens några veckor kvar tills det är dags. På måndag smäller det.

Hej, jag heter Elina. Ska jag skriva det på tavlan kanske? Eee lllll iiii nnnn aaa - Elina! Eh. Ja. Det var allt jag hade att säga om mig själv. Frågor på det?

Kvällspromenad.

Bitch.

När jag sa till min syster Malin att jag ibland använder ögonmask och öronproppar om Per sitter uppe och spelar när jag gått till sängs, sa hon typ "haha, jag kan tänka mig dig som en gnällig klimakteriekärring". Tack sis. Jag är faktiskt väldigt förstående för Pers TV-spelande, FÖRUTOM när jag ska sova. Av någon underlig anledning får jag ingen ro att somna innan han ligger jämte mig, och av någon underlig anledning tycker han inte alltid att det bara är gulligt. Vi har lite olika uppfattning om vilken tid det är tidigt respektive sent att lägga sig en kväll. Men lyckligtvis vill han oftast lägga sig samtidigt som mig. Eller ja, jag hoppas att det är för att han vill i alla fall, och inte för att jag blir en "gnälltant" annars.

Ikea bjöd på mycket idag:
- God frukost/förmiddagsfika för en ultramegabillig peng.
- Bra shopping (kökshanddukar, pressobryggare, handkräm osv).
- Trevligt sällskap givetvis.
- En otäck händelse. Ett barn fastnade med fingret i en hissdörr. Mamman fick ropa på hjälp medan barnet skrek. Några rusade fram och ryckte upp dörren. Hjärtskärande.
- En rolig händelse. En man kom fram och frågade om vi sett någon som tagit hans mobil. Han hade gått iväg för att lämna sin bricka och när han kom tillbaka var hans mobil borta från hans jackficka. Britta ringde hans mobilnummer för att se om vi kunde höra den någonstans, och det kunde vi. Den låg i mannens bröstficka. Där kan man tala om att dra förhastade slutsatser.

Kort från när Per fyllde 21 år. Vaknade 06.30 av mig själv. Kände mig som en tidsinställdbomb - blåsan var lika med överfull alltså. Försökte somna om, men tankar som "slappnar jag av nu så kissar jag på mig" fick mig att till slut att gå upp. Efter det kunde jag inte sova mer/såg en chans att utöka min morgon.

Nu ska jag bara vänta på ett sms som säger åt mig att komma ut till busshållsplatsen.

Tentan var svår, svår, jättesvår. Antingen kuggade jag den totalt, eller så hade jag turen på min sida och klarade den med nöd och näppe. Just nu skiter jag i vilket och är bara lättad över att slippa den i några månader. Tentafesten är i full gång. Den ser bara lite annorlunda ut den här gången. Direkt efter tentan satte vi igång på Kafferummet Storken. Vi (jag och Mitta) åt lunch och talade om leverfläckar, en tjej som inte hade trosor under sin kjol i åttan och rollspel - alltså sånt där som alla tjejer pratar om. Festen fortsatte med en sväng på stan. Snart fortsätter min fest i soffan, och imorgon tentafestar vi på IKEA med frukost och shopping.

Att spara pengar som student.

Jag och Per hade bestämt att han skulle klippa mig, om det fanns tid, nu i helgen. Igår kväll blev det dags. Jag tog fram saxen och satte mig på en stol framför en spegel. Per började titta på mitt hår, tog upp slinga efter slinga och funderade på hur han skulle gå tillväga.

Per: Det är på helt egen risk.
Jag: Jaja, det är inte hela världen. Klipp nu.
Per: Men jag vet inte HUR jag ska klippa.
Jag: Äh, börja bara någonstans. En slinga i taget.
Per: NEJ, jag vågar faktiskt inte!

Jag fick göra det på egen hand. Huruvida det blev bra eller inte är en annan fråga, men eftersom jag bara tog topparna så syns det ingen skillnad. Dock blev jag lite fundersam när jag hittade några hårtestar på golvet som var cirka 1 dm medan de andra var runt 1 cm.

Ett förtydligande.

mbh sa...
slansie jag trodde du var på min sida!

andreas sa...
haha bra elina malin snart är du nerröstad.kram

Jag är inte på någons sida! Malin har fortfarande det starkaste argumentet. Helst av allt vill jag inte bli inblandad.

Och för husfridens skull: Jag ska en sväng till IKEA imorgon. Om någon i familjen har ett litet och lätt önskemål kan jag kanske fixa det.

Mitt bidrag i julklappsdebatten (internt).

Julen betyder väldigt mycket för mig och min familj. I år har det kommit på tal att förändra lite i våra julklappstraditioner - att gå från att alla köper till alla och vi på julafton ägnar några timmar åt att öppa ett paket i taget, till att alla köper varsitt paket för att sedan lotta ut dessa till slumpvis person på julafton. Detta har väckt många funderingar och starka reaktioner.

Kommetarer på Malins inlägg:

-

Jonna den konservativa sa...
SÅ JÄKLA TRIST! JAG VÄGRAR !!!

-

andreas den vansinnige sa...
VANSINNE!!! ska ni förstöra julaftonens traditioner dåligt dåligt dåligt det kan ni glömma ingen kram idag.

-

Jag är kluven. Å ena sidan tycker jag att det är jättemysigt att köpa julklappar till var och en i min familj, sitta och öppna i lugn och ro, se allas glada reaktioner och själv öppna paket och blir varm inombords av andras omtanke. Å andra sidan tycker jag att argumentet som syftar till pengar och tid som inte riktigt finns, väger väldigt tungt och är svårt att inte respektera. Jag tror att jag väljer att vara den där dryga och ohjälpsamma som ställer sig i mitten. Den som säger varken bu eller bä, utan istället det spelar inte mig någon roll, bestäm ni.

Vi satsar på att det ska synas när det är vardag och när det är helg. På första bilden kan man skåda att ständigt hungriga jag tjuvätit sylt och keso innan middagen.

Ställ tillbaka utemöblerna.

Det är grått ute. Klockan är ungefär 08.00. Jag har en gigantisk blåsa i munnen (som väldigt ofta). Mitt hår är lortigt och min hals är rosslig. Instuderingsfrågor och kurslitteratur ligger i en stor hög bredvid mig. Med vad gör allt detta egentligen? Vi fick ju faktiskt en extra timme idag. Om några timmar är det dags för förmiddagskaffe. Och en rolig vecka väntar (förutom imorgon mellan 08.15-13.00)!

Jag är inte ledsen. Det är bara det att jag och lök inte går ihop. Bilden är dessutom några dagar gammal. Just nu sitter jag med en Gin & Tonic. Är lättad och stressad efter en dag med tentaplugg. Vet inte om jag gjort så mycket som jag borde, men jag har försökt. Och att försöka duger har jag hört. Varför slutar det ofta med att jag sitter och tänker på allt jag vill köpa? Idag hörde jag mig själv säga "åh, jag vill ha lite materiell lycka". Men nu har jag bakat en limpa för att kompensera "köptänket".

En liten kaffepaus i pluggandet. Den förlängdes en aning då Per inte orkade hela sin frukostmacka och husgrisen fick "offra" sig. Jag tror att nästan alla hushåll har en husgris alternativ en mänsklig kompost. Det råder inga tvivel på vem som har den rollen i vår lägenhet.

Ena sekunden undrar jag vad Per har för uppfattning om mig egentligen. Andra sekunden förstår jag varför.

Igår
Jag: Vi har godis hemma!
Per: Vadå, mandariner eller?

Idag
Per: Filmen är två och en halv timme.
Jag: OJ!!
Per: Men vadå, när slutar Idol då?
Jag: Hmm, halv tio.
Per: Orkar du inte vara uppe till 24.00 då?
Jag: Mjoo...
Per: Dina föräldrar orkar ju vara uppe längre än dig och Jonna.

Partysystrarna?

Gårdagen ägnades åt tentaplugg. Det gick... bra. Eller vi hade roligt i alla fall, och det är ju ändå huvudsaken. Jag skrattade så mycket att jag höll på att spruta ner golvet med vattnet, och fick mer ont i magen än vad jag redan hade. Hela jag var i obalans igår. På vägen till skolan lyckades jag slå mig själv tre gånger. Först slog jag i näsan någonstans på min cykel (resulterade i ett pyttelitet rivsår), sen fick jag styret rakt på kindbenet och slutligen drämde jag upp dörren till skolan i min ena sida.

Idag ska jag vara i skolan mellan 11-17. Bör man inte sluta tidigt på fredagar? Är inte det en oskriven lag? Ikväll väntar grekisk sallad, rödvin och soffläge. Jag tror att det är en bra uppladdning inför helgens tentaplugg. Jag menar, vem pluggar inte bra med rödvinshuvud?

Nu på morgonen har jag druckit en balja kaffe, skrivit en "vill-ha-lista" och en "måste-ha-lista".

Snart ska jag klä på mig, göra iordning matlåda, borsta tänderna, tycka synd om mig själv och inte tycka synd om mig själv (jag har ju ändå frukt, tuggummi och snus i väskan idag, vilket gör varje dag roligare).

Vintern är räddad.

Vem behöver vinterskor när man har raggsockor i denna modell? Nu kan jag ha ballerinor och tygskor året om.

På tal om jul.

En del affärer har redan börjat sälja julpynt. En del av mig tycker att det är på tok för tidigt, och blir nästan arg. En annan del vill bara gå runt bland de röda lyktorna, dukarna och stjärnorna i all oändlighet, med ett leende på läpparna. Att jag är en julnörd ända in i benmärgen kommer nog märkas mer än en gång här på bloggen. Lyckligtvis umgås jag med likasinnande både här i Uppsala och i Leksand. Ett pepparkaksbak är redan inplanerat och likaså en adventsmiddag.

Innan jag läst Stieg Larssons böcker, sa alla att de är helt fantastiska. De hade rätt och jag är såld. Äntligen har jag läst ut boken Flickan som lekte med elden. Ikväll väntar bio för att se filmen. Jag myser redan inombords av tanken på en godispåse och en bra film. Jag känner på mig att jag på hemvägen kommer försöka vara lika cool som L. Salander. Hård, mörk och besynnerlig. Dessvärre kommer jag nog misslyckas big time i min lilla mössa och ljusa röst.

(Men jag är ju i alla fall Hitman?)

Hyresvärdens senaste lapp är tillägnad några rökare som arbetar på ett kontor bredvid vårt hyreshus. Tydligen inkräktar de på hyresvärdens revir. Det står något i stil med "Jag vet vilka ni är. Använd däremot gärna er tomt om ni tycker det är kul att kasta fimpar omkring er". Är det konstigt att Per och jag kommer få lov att lotta om vem som ska ringa till honom angående vår köksfläkt (som inte fungerat sen vi flyttade hit)? Nej, inte alls konstigt. Tacka vet jag mina lappar.

Det känns overkligt att jag just bokat tågbiljett hem för jullov. Men så är det. Snart är det dags att sätta upp julstjärnorna, baka pepparkakor, öppna chokladkalendern (nej, jag är inte för gammal), klä granen och mysa från morgon till kväll. Jag tänker dock inte börja sjunga hej tomtegubbar ännu. Först och främst ska vi se om jag överlever sju veckors praktik. Jag känner mig redan virrig, darrig, stirrig.

Kuckeliku, klockan är inte ens sju.

Att gå upp strax efter klockan 06.00 (eller tidigare) är inte okej. Inte för mig och inte för någon. Men jag måste erkänna att det är rätt mysigt, när jag nu sitter här med ett tänt ljus och en kopp kaffe. Mysigt, men inte helt okej. Skola hela långa dagen idag. Tur att jag har "Mitta", alltså Mia och Britta. Smeknamnet har kommit automatiskt några gånger nu. Jag antar att det beror på att jag nästan alltid säger deras namn efter varandra. Och det är ju aldrig fel att spara lite tid.

Lördag.

Fredag.

En nyvaken och söt Odin. En sovande Doris. Två vänner och en syster efter tacomiddag.

Hemmalånghelgen har varit bra som alltid. En heldag med Malin och Odin i fredags. Hämtade sen älskling vid tåget och fortsatte med bil upp till älskade Kinnvallsjösätra. Väl där har det blivit tacos, kokkaffe, skogspromenader, siesta, tvårätters, prat om andliga saker (för att reta gallfeber på vissa) och så vidare. Idag åkte vi åter till Leksand för att träffa Malin med familj och pappa. Bra helg, underbar helg. Nu sitter jag och mest väntar på att åka till tåget. Har fått äppelmos, älgfärs och senap (tackade nej till havregryn).

Leksand ikväll, fäbodstugan imorgon. Blir en del resande den här helgen. Tåg och bil, bil och tåg. Men det är det värt hundra gånger om, för jag ska umgås som sjutton med nästan alla mina nära och kära, dricka vin (som jag hoppas Per köper med från Makedonien), äta gott och mycket, pussa en stor kille, pussa flera små killar och andas fjälluft.

Vi hörs på måndag!

Innan vardagsrummet fylldes med chips, godis, öl, fotboll, rumsrena skämt och fina vänner.

När du tror att du börjar få en god rutin på hemmasysslorna så...

... tvättar du alla underlakan på samma gång, vilket medför att du inte har något att sova på tills de är torra.
... glömmer du att köpa toalettrengöring tills du ska städa toaletten.
... tappar du räkningen när du bakar och får hålla tummarna när brödet är i ugnen.
... häller du kaffepulver direkt ner i koppen istället för i presson, häller sedan ner i presson också samtidigt som du tänker "hade jag inte hällt i pulver?", och till sist häller du ner kaffet i koppen som är full med pulver. Du får alltså sumpkaffe och får lov att börja om.

Vår jämställdhet-, integration-, och ungdomsminister Nyamko Sabuni sa nyss på radio att de räknar att man är ungdom upp till 25 år. Det var en lättnad. Nu kan jag fjanta mig i några år till.

Å andra sidan är jag redan glömsk som en gammal tant. Förra veckan kom jag verkligen inte på om jag är 21 eller 22 år. Fick lov att börja tänka på hur gamla andra är och hur många år det är mellan oss och så vidare.

Fyra ungdomar.

Arbetsskadad.

Det märks att jag har jobbat på hemtjänsten i några år, när jag tror att en mans
handduk på träningspasset (som han hängt i shortsen) är ett slags fodral till en stomipåse.