Sedan i onsdags har vi haft det lugnt i skolan. Idag hade jag lite svårt att fylla ut all ledig tid. Det tog inte så lång tid att köpa ett paraply (som jag hoppats på?). Jag har alltså varit rastlös. Att jävlas blir då ett stort nöje. Först kallade jag Jonna för klimakteriekärring, men det var mest uppvärmning. När Per kom hem från skolan kunde det börja på allvar. Per har svårt för vissa själsliga (hittar inget bättre ord) ting vilket bidrar till två roliga ret: 1. Jag börjar "känna på hans aura". 2. Jag säger "om ett träd faller i skogen och ingen hör det så låter det inte".

Han har det inte lätt när jag är rastlös. Det kanske inte är så konstigt att han ofta flyr in i tv-spelens värld?