Han heter faktiskt inte Kurt

Ibland får man till den. Frisyren alltså. Och då menar jag nödvändigtvis inte på ett snyggt sätt.

Nu har jag avklarat första veckan på terminen, en vecka som avslutades med litteraturseminarium idag. Jag hade inte hunnit läsa allt (trots att jag läst rumpan av mig i veckan), men det gick vägen ändå. Vår lärare, som inte heter Kurt, är väldigt lugn och det smittar av sig. Han ger mig även hopp om att man kan vara en bra lärare fastän man pratat svagt. Efteråt kopierade vi medan jag sjöng körprov för Britta. Jag var väldigt allsidig, konstaterade hon. Vi gick hemåt med en bra fredagskänsla.