Godis i min skål

Det är tyvärr inte varje dag som vår godisskål lever upp till sitt namn, men idag är ett undantag. Det är fredag. Jag har spelat en älva med vit regnponcho och cerisa änglavingar framför klassen. Klassen har även varit gorillor, dansat med stängda ögon och låtit som djur i takt. Är det något jag ska ha ikväll så är det godis i min skål! Och är det något jag ska ha under min rumpa så är det soffan.

Det där med hårda och mjuka kläder igen

Något av det bästa med självstudiedagar är, enligt mig, att inte behöva göra sig iordning på morgonen. Man kan gå med sovtröjan på sig till klockan två och det är okej (men jag brukar faktiskt byta från sovtröja till en annan skön tröja). Per däremot, han duschar, sätter på sin jeans, skjorta, skärp och hela fadderullan fast att han ska sitta hemma och skriva hemtenta! Inte för att det förvånar mig längre, men det är fortfarande konstigt. Men vem vet, kanske skulle jag få mer plugg gjort om jag också fräschade till mig på morgonen?

Ponchoälvan Lekia

Som liten lekte jag ibland älva. Jag satte på mig några skira nattlinnen som fanns hemma och lekte i trappan. Där bodde jag och tog hand om djuren. Jag tyckte att jag och älvor hade en speciell relation (av någon outgrundlig anledning). En gång fick jag även agera älva i skogen åt min syster som gick en fotokurs. På fredag ska jag för några minuter få vara en älva igen. Jag ska försöka att inte bli för uppspelt med tanke på att hela min klass ska beskåda detta. Dessutom ska jag inte ha något vackert skirt nattlinne på mig utan en vit regnponcho.

Efter viss påtryckning

Denna skolplansch fyndade jag i lördags. Även om den är lite böjd och nött i kanterna får man ändå lov att kalla den för ett fynd. De går ofta för flera hundralappar, men jag fick den för en enda. Barrskogens växter tyckte jag passade oss himla bra också! Ännu har den inte fått någon plats här hemma (finns ju inte så mycket plats att spela på), men fin är den.

En måndag i september

Idag har jag gäspat tusen gånger under ett seminarium. Velat i en provhytt alltför länge utan att sen köpa någonting. Gått in på en frisörsalong för att boka en tid, men ångrat mig och vänt i dörren. Gått in på frisörsalongen igen och denna gång bokat tid. Smitit från stretchingen på friskis eftersom jag kände mig uppblåst. Gapat framför badrumsspegel för att titta om en fluga flög in i munnen eller om jag såg i syne.

Och bara för att ni (några av er) klagade på vilka bilder jag la upp igår får ni ingen bild idag. Så det så.

En bild per dag

Lördag. Det finns många saker som är helglyx för mig. Mest kretsar det kring mat och dryck: en lång frukost, öl och chips, en god skinka på smörgåsarna, en solbulle till eftermiddagskaffet och så vidare. Men det kan också vara att köpa en blomma till köksbordet! Det var förresten inte det enda jag köpte denna lördag, men det största fyndet ligger just nu på golvet under massa böcker för att förhoppningsvis räta ut sig en aning.

Söndag. På veckans sista dag känns det typiskt att byta lakan. Jag gjorde sedan boken och sängen sällskap och passade på att bli vädrad jag också. Sedan gick jag och Per ut för att vädra oss och hans nya jacka ännu mer. Det bästa idag var vår middag som också var typiskt söndagig: tjälknöl, potatis, svampsås och lingonsylt! "Nom nom", som man verkar skriva i bloggvärlden nu för tiden.

Har du dragit "rövkrok" idag?

Sitter här med toast i mungipan (eller okej, Per har borstat bort det nu). Fastnade som så många gånger förut med att titta på massa gamla bilder. Gick bland annat gått igenom ett par år på Sus bilddagbok, som numera heter dayviews, och mina bilder från Paris. Ska sätta fart med dagen snart, vilket idag innebär att läsa i en bok som handlar om lek. I den står det bland annat: Långt upp i åldrarna bråklekar män när de gillar varandra. Att dra "rövkrok" är en gammal lek för vuxna män. Boken är bra på många sätt, men ibland känns den äldre än vad den är.

Kissnödig i armhålan

Något av det sista vår lärare sa till oss idag var "jag hoppas att ni inte är alltför kissnödiga i armhålorna efter den här lektionen." Det fick mig bland annat att tänka på ett samtalsämne (jag inte tänker gå in närmare på här) som avverkades på en nationspub igår men framför allt var det ett roligt uttryck värt att lägga på minnet. Han sa detta på grund av att vi inte haft ett helt vanligt seminarium idag, utan istället ägnat oss åt värderingsövningar av olika slag och forumspel. Jättebra, men svårt att snabbt ta ett ställningstagande i stora frågor. Däremot var jag, trot eller ej, faktiskt inte kissnödig i armhålorna.

Med de orden tog vi sedan helg och den ska snart rivstartas på allra bästa sätt.

Men det är ju så skönt

Ibland undrar jag om det finns en gräns för hur slappt klädd man kan vara hemma. Härom veckan knackade brevbäraren på dörren då han slängt in fel brev till oss. När han såg mig sa han "oj, låg du och sov?". Det var på eftermiddagen och han måste trott det utifrån det jag hade på mig. Ibland börjar jag dagen på en okej nivå med mjukisbyxor och ett linne/t-shirt som jag skulle kunna visa mig bland folk i, men oftast dröjer det inte länge förrän min gigantiska huvtröja åker på. Och en stund senare även raggsockorna med stora hål på varje häl. Idag skulle mina mjukisar tvättas, vilket resulterade i att jag gått runt i underställsbyxor hela dagen. Oväntat besök? Nej tack. Däremot har jag idag väntat besök, så dags att byta om!

Några bra saker en vanlig onsdag

Idag lånade jag Pers t-shirt till skolan. Dels för att den är fin. Dels för att den är mjuk och skön. Och dels för att hans kläder luktar godare än mina (kan det bero på att han använder parfym och jag litar på att min egen kroppslukt duger? Ingen som vet, ingen som vet). När jag kom hem lyckades jag skrämma Per rejält med min tuta och sedan blåste jag upp min fina ballong. Efter lunch läste jag kurslitteratur i soffan samtidigt som jag värmde fötterna under Pers ben medan han spelade tv-spel. Så här långt är dagen mycket bra och så kommer den att fortsätta.

Två fina fanns på soffan i natt

I trädgården i Leksboda med velourtröja på mår man bra. Igår kväll kom mamma och pappa hit för en övernattning. De hade med sig en påse med äpplen från trädet ovan, en burk äppelmos från samma äpplen och annat närproducerat. Jag hade även bett dem ta med kompostpåsar. Nu känns det lyxigt här hemma. Ja, gratis kompostpåsar känns faktiskt lyxigt!

En riktig kalashelg

Just nu är det kalas typ varannan dag! Jag hade turen att få vara med på ett i helgen (denna gång var det Mats tur, hurra hurra hurra hurra). Hans roligaste present var tre stycken... Nej, jag låter Malin berätta om det.

Eftersom Gustafs födelsedag och kalas är imorgon så fick jag fira honom i förskott. Han fick bland annat ett dinosaurieägg som just nu ligger i ett glas med vatten i väntan på att kläckas (jag väntar spänt på dagliga uppdateringar)! Jag hade turen att uppvakta honom samma dag som hans barnkalas och fick med mig en godispåse hem. Vilken bra värd! På bilden ger han Embla nappen och säger "såja, såja." Grattis igen finaste du!

Pyssel

Jag och Malin har hela sommaren planerat att göra marshmallowsklubbor, men inte förrän i fredags blev det av. Jag var ingen naturbegåvning tyvärr, vilket Malin upplyste mig om. Hon fick istället visa vägen. De serverades sedan på ett vuxenkalas och ett barnkalas. Även om de är väldigt söta både till utseende och smak så rekommenderas ändå att ha gott om chokladbollar också för att göra barnen riktigt nöjda.

Resultatet kan ni se här!

Söndag

Ute är det skön, frisk höstluft. Jag kan inte fylla på kylarvätska, men fick ändå en godispåse av min brorsson när jag uppvaktat honom i förskott. Snart väntar tonfiskpasta, Intervallflex och till sist en tågresa tillbaka till Uppsala. Söndag söndag söndag.

Med tanke på tiden jag lagt ner, borde jag dessutom vara klar nu

Det känns en aning oroväckande att åka hem till Leksand innan mitt PM, som ska vara inne på måndag, är klart. Nej nej nej, absolut nej, att skriva i Leksand är inget alternativ. Jag sätter mitt hopp till att jag inte hamnar bredvid en hostig gubbe eller en prasslande tant på tåget, utan kan utnyttja tiden att fylla upp vissa luckor i texten. Men det där med att knyta ihop säcken är inte alltid så lätt.

En bild på en hyacint, men ord om en orkidé

Jag frågade Per vad jag skulle blogga om. "Blogga om vår fina orkidé som lever ännu" svarade han. Inte direkt det mest intressanta ämnet kan jag känna. Att det lever ännu är ju inte heller jättekonstigt med tanke på att vi bara haft den i två veckor. Hur den mår om några månader är en annan femma. Att blogga om allt regn känns inte heller kul och inte heller om mitt PM. Däremot klarade jag tidigare ikväll av att gå ner i den läskiga källaren alldeles ensam. Lyckligtvis såg jag såg inte en enda råtta eller mördare. Och egentligen har jag nog varit mer bekväm än rädd när jag gång på gång bett Per hämta väska.

Det kanske är dags att sluta hoppas

Men nej, jag tänker hoppas ett tag till. Och tänka att han jagar och lever gott på möss, sorkar och råttor. Att han på natten smyger in i en liten hölada där någon glömt en filt som han kan sova på. Att han kommer hem när det blivit ännu lite kyligare ute och han tröttnat på sitt stora äventyr.

Två bilder

Ett par ögonblick från de senaste dagarna. Först mina fina strumpor med svalor på. Tråkigt att lågstadiet och universitetet inte har samma skopolicy (skogräns vid dörren), så att man får visa sin strumpor. Det vore förvisso inte lika roligt de dagar då man råkar ha hål på stortån eller blivit blöt och lämnar fotavtryck efter sig. I köket visar almanackan höst och påminner mig om namnsdagar som jag glömmer lika fort.

Loppisrunda

Dagen igår kan sammanfattas med ordet "loppis". Vi arbetade oss igenom Vaksala torgs alla loppisstånd, en antik- och kuriosaaffär som var Uppsalas motsvarighet till Lopnor i Leksand, Emmaus som inte hade något för oss och ett litet loppisbord på en random gata. Eftermiddagen och kvällen spenderade jag med all rätt i soffan, med fyra avsnitt Twin Peaks som höjdpunkt.

Finfredag

En flugfylld färd följdes av en finmiddag fem personer emellan. Det gör vi om!

En Greyhound, clown och häst på samma gång

Nej, jag tror inte att jag tänker köpa bilderna från Tjejmilen för över hundra spänn. På bägge bilderna har jag öppen mun/tungan halvt hängande (vilket i och för sig stämmer överens med att jag innan loppet sa till Jonna och Per att jag var deras Greyhound). Jag är röd i hela ansiktet förutom runt munnen där jag är vit, alltså typ som en omvänd clown. På bilden ovan ser dessutom mitt hår ut som en svans på en häst med sommareksem. Men det är väl så man ska se ut när man går i mål antar jag.

Bara en sådan där dag

Det är kanske dags att släppa sommaren bakom sig. Men det är svårt när regnet pissar ner och motivationen tryter. När myrorna inte nöjer sig med att vara i benen utan är överallt i hela kroppen. När sidorna i boken inte läser sig själva och utväxten inte blir mindre. När skafferiet är rörigt och jag fryser om fötterna. När smörgåsarna tar slut alldeles för fort och jag inte gillar vår dörrmatta. Då är det extra lätt att längta tillbaka till sommaren. Samtidigt har jag på känn att jag redan i morgon igen kommer tycka att det är helt okej med höst.

Händelserika nätter

Har tidigare berättat om hur det kan vara en natt hos oss (att Per skakar om mig osv) och det är inte ovanligt att det fortfarande händer saker på nätterna. För några nätter sedan råkade jag komma åt Per i en vändning. Han vaknade med uppjagat ryck och talade om att han drömde om ormar. Igår natt vaknade jag av att Per skrattade mycket gott i sömnen. Imorse när alarmet gick igång vaknade vi och Per tittade sig förvirrat omkring. Hans blick sa "vad i helskotta är det som låter?". Jag talade om för honom att det är hans alarm. Efter ett par snoozningar stänger han av alarmet helt och försover sig.

Och en Emser på det

Jag fick Emser i födelsedagspresent. Det känns fint att ibland stoppa en liten rosa sockerpärla i munnen. Att läsa Radhusdisco är också fint. Och roligt. Man får följa Morris genom lågstadiet, mellanstadiet och högstadiet. Det är 80-tal, hångel, pubertet och discobälten. En skön kontrast mot kurslitteraturen.

Att kissa på TV

Hade jag vetat att det fanns en risk att hamna på TV4 innan jag kissade under ett träd i lördags, hade jag nog faktiskt avstått. Jag ser inget nöje med att dela med mig av mig själv i en nedhukad position, med byxorna i knävecken, medan kisstrålen helt synligt slår i backen. Sådan är jag i alla fall. Nu vet jag inte om kvinnan som syns på detta vis, i sammandraget från Tjejmilen som TV4 visade igår, är medveten om detta eller ej. "Hej, får vi filma dig medan du kissar och visa det på TV?" alternativt "hej, vi filmade just dig när du satt och kissade. Är det okej att vi visar det på TV så hela svenska folket kan titta?". Jag har svårt att tro att någon skulle säga ja till en sådan fråga.

Varning: en lång berättelse om Tjejmilen

Tjejmilen 2011. Jag var jättepeppad, trots att Jonna - min syster, coach och träningskompanjon - blivit sjuk och tvingats avstå från loppet. Hon och Per följde dock med som supportrar.

Alldeles innan start fastnade jag in i en oändlig toakö, som till slut tvingade mig att springa över en åker och sätta mig under ett stort träd tillsammans med andra som resonerade att nöden har ingen lag. Efter några sista peppande ord och pussar gick jag in i min startfålla. Martin Stenmarck sjöng "jag vill kasta mig loss och lära mig slåss" osv live för oss, men jag hade fokus på annat. Tre minuter till start. Två minuter. En minut. PANG, och där sköt Martin S iväg oss. Det var trångt i början (och egentligen hela vägen) och jag blev en aning stressad. Vid en kilometer låg jag efter mig tänkta tid och försökte öka, men jag lyckades inte springa ikapp något de efterföljande kilometrarna. En kik på klockan efter halva och jag insåg att min drömtid inte skulle uppnås. Någonstans där började det även gå väldigt, väldigt tungt. Efter sex kilometer kändes hela kroppen slutkörd och det kändes som att jag inte tog mig framåt. Gav några plågade blickar mot sjukvårdspersonalen som stod vid sidan av spåret i hopp om att de skulle se hur tungt det var och rädda mig. Det gjorde de så klart inte. Jag såg ingen annan utväg än att gå en bit, vilket kändes som ett enormt nederlag bara det. Började springa igen efter en stund och tog mig med möda och besvär in i mål.

Efter målgång slängde jag mig i gräset, totalt slut och med en sprängfylld blåsa som fick min blick att panikartat leta efter närmsta toalett. Tog mig till slut upp på benen för att roffa åt mig gratisgrejerna och för att leta upp mina supportrar. När jag mötte dem började jag gråta av lättnad och besvikelse och fick ur mig "jag måste kissa". Efter kissning, ostkaka och en stund i gräset med Jonna, Per och Sara kändes det en aning bättre, men jag var fortfarande väldigt besviken. Det skulle ju gå så bra efter all träning under sommaren. Vad gick fel/vad ska jag använda för ursäkt för att muntra upp mig med? Dålig rutin? Förkylningen jag haft nu alldeles innan? Trängseln och stressen som det medför? För höga förväntningar? En dålig dag helt enkelt? Jag vet inte. Tiden blev 54,11 minuter. Inget personbästa och cirka fyra minuter långsammare än vad jag hoppats på.

Jag måste tillägna en särskild del av detta inlägg till Jonna (egentligen är hela inlägget tillägnat henne, eftersom det kanske bara är hon som tycker om såna här långa beskrivningar av ett springlopp). Med tanke på att hon dels, skittråkigt nog, blev sjuk och inte kunde starta och dels varit min coach under sommaren kändes det som att jag sprang för oss båda. Då blev det ännu tråkigare när det inte blev ett lopp att minnas med en formtoppning. Jag ville visa att hennes träningscheman och pepp (trots många suck och stön från mitt håll) givit resultat. För det har det, det känner jag även om det inte riktigt kom fram igår. Tack för allt du gjort för mig innan och tack för du fick mig att känna mig nöjd med gårdagen ändå. Du är en världsbäst coach och syster! Och ja, det måste väl vara okej att skriva bajsnödigt ibland.