När jag slutar för dagen ser jag bussen stå vid hållplatsen. Jag springer mot den. När jag kommer fram frågar busschauffören om jag kan hjälpa till med en sak innan jag sätter mig. Visst säger jag. Nästa sekund står jag och pressar igen en lucka på bussen medan chauffören försöker starta den. Tyvärr ger det inget resultat. Efter många försök och med hjälp av en annan passagerare kommer vi till slut iväg.
En kvinna stiger på några några stationer längre fram. Hon formligen skriker till chauffören att hon ska till Samariterhemmet. Detta skriker hon flera gånger under resan gång. Hon hostar även upp något som hon plockar ut ur munnen och sprätter iväg på bussgolvet. Även fast jag jobbat i hemtjänsten så passeras min gräns. Jag blir en smula illamående. Vid min station får kvinnan för sig att hon är framme trots att chauffören lovat att säga till. Halva bussen försöker stoppa henne och säga att hon ska sitta kvar (alla vet ju var hon ska vid det här laget). Hon lyssnar inte och traskar iväg.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Hej gumman!
Jag bläddrar igenom dina inlägg och tittar på de vackra bilderna du tar och kommer fram till följande: 1. Jag vill också ha en blogg där jag kan skriva om roliga och tråkiga eller konstiga roliga saker, 2. Jag bara måste lära mig fotografera.
Det slog mig nu, som att bli
träffad av blixten lite.
/Torson
ha ha vilken härlig resa trots allt. puss
p.s. självklart ska du unna dig ett julmagasin :)
Vem är Torson? Köp ett julmagasin, ät pepparkakor med brieost och njut! Kul bussresa btw...
haha låter spännande att bo i storstaden kram
hoho torson, det du Jonna det får du klura på!!... ain´t gonna tell you
/Torson
Skicka en kommentar