Annandagen.

Julafton och juldagen har kommit och gått. Det har varit mysigt, snorigt och festligt. Jag känner mig mer död än levande idag. Har med nöd och näppe tagit mig upp från sängen. Oj, nu fick jag bråttom!

Här får ni världens töntigaste julkort.

22 december:
- Svinvaccin med efterföljande besvär (ont i armen).
- Lunch med fina vänner men inte lika fin mat.
- Bärande på en gosunge och fika med syster M.
- Två middagar.
- Glögg och julgodis framför filmen District 9.
- Somnade frysandes.

23 december:
- Vaknade svettandes.
- Vaknade helt tät i näsan och förstod inte varför nässprayen vägrade fungera tills jag kom på att locket satt på.
- Ärende efter ärende på "stan". Har aldrig förr handlat så mycket på Systembolaget vid samma tillfälle.
- Gröt- och skinksmörgåsmiddag hos syster J.
- Julklappsinslagning med det nya randiga papperet.
- Bastu med öl.

Och nu väntar strumpbyxor, rödvin och provsmakning av skinkan.

21 december.

Julledigheten fick en riktig rivstart. Jag, mamma och pappa var i natt barnvakt åt samtliga av mina syskonbarn. Lille Odin sov på mitt rum och jag kunde inte riktigt slappna av. Jag vaknade varje gång han lät lite eller vände sig. Vid kl 02.00 bestämde han sig för att bli jättepigg och inte somna om förrän cirka kl 04.30. Under den tiden hade dock mamma bytt av mig och jag lagt mig i hennes säng bredvid Gustaf istället. Vid 06.00 säger Gustaf "nu är det morgon farmor" och tittar på mig. Jag säger att farfar får gå upp och halvsover ett par timmar till. Men de är så underbara att en (nästintill) sömnlös natt inte spelar någon roll. Jag är bara lite glad över att jag i natt sover ensam.

Jaha. Då var det slut. Sju veckor har rusat förbi och på måndag ska jag inte ta buss nr 5 till min VFU-skola. Vilken märklig känsla. Men oj, vad jag har lärt mig mycket och oj, vad bra det har varit. Idag hade vi avslutningsfest i klassen. Jag fick en julblomma av föräldrar och barn, en cd-skiva där barnen sjunger julsånger, 15 underbara kort (ett från varje elev) och fler kramar än jag någonsin kunnat drömma om. Barnen fick dricka saft med sugrör och varsin påse med stjärnchips, klubba och dumle som jag gjort iordning. Lyckan var gjord för båda parter.

Det (kanske) bästa av allt - jag är känner mig säkrare än någonsin att jag vill bli en lärare. Och jag ska fan bli en bra en! Även om det är tungt, stressigt och hjärtat värker på grund av vad vissa barn får lov att vara med om, så känner jag att det allt som oftast är fantastiskt.

Nu ska jag ut och fira!

För att jag är trött och inte orkar skriva och för att Tim Burton är bra.

The Boy with Nails in His Eyes

put upp his aluminum tree.

It looked pretty strange

because he couldn't really see.

Tim Burton.

Ur gårdagens godnattsaga.

Idag hade vi julavslutning med "mitt" arbetslag. Vi fikade, hade julklappsrace och skrev fina ord om varandra på en hjärtelapp. De uppfattar mig som rar, lugn, trygg, mjuk, vänlig och... eftertänksam. Jag känner mig lite osäker på vad som egentligen menas med att vara eftertänksam, men det skulle ju vara snälla ord så det är väl okej antar jag. Jag uppfattas tydligen som typ en nallebjörn. Inte wild and crazy direkt. Ge mig några veckor till och ni ska få se! Hur som, jag blev jätteglad för det som skrevs.

Just ja, jag flyter bra in i kollegiet också. Det känns bra. Och jag tror att de gillar kaffet jag brygger också!

Inte min kopp te.

Första koppen hällde jag fil i istället för mjölk.
Andra koppen hällde jag ut över golv, stolar, väska och kurslitteratur.
Nu dricker jag vatten.

Vad en liten penna kan åstadkomma.

Jag sitter på bussen. När jag tar fram mitt kollegieblock flyger min penna iväg utan att jag märker det. Jag upptäcker senare att den ligger på sätet mitt emot mig. Saken är den att en man också ser den. Jag förstår att han tänker att någon tappat sin penna, men inte att den personen skulle vara jag. Varför skulle jag lagt den där? Jag blir lite fundersam, vågar jag ta pennan utan att han missförstår och tror att jag är tjuvaktig? Till slut tar jag den, jag vill ju ändå ha min fina penna. Jag vågar dock inte lägga ner den i väskan utan håller den i handen, i hopp om att han ska tro att jag ska lämna in den till chauffören sen. Mannen sneglar på mig och pennan då och då. Det ser ut som att han tänker "ska hon verkligen bara sno pennan?". När han kommer in i ett samtal med en annan på bussen vågar jag till slut smyga ner den i min väska.

Han fick mig verkligen att känna mig som en tjuv, även fast det kanske mest handlar om att jag är paranoid.

Midnatt råder och bjällerklang.

Idag kom jag inte hem förrän vid halv sex. Sedan dess har jag handlat, pluggat, ätit och pluggat. Vips, och klockan är snart läggdags. Men dagen har varit bra. Jag har fått se min fina klass öva på sitt luciatåg en gång och gå det för publik två gånger, plus sett en annat luciatåg på skolan. Tyvärr får jag inte visa alla härliga bilder på tomtenissar, pepparkaksgubbar, tärnor och lucior.

Förresten, idag har jag gjort något väldigt olikt mig. Jag har inte hållit fast vid mina matrutiner. När jag kom hem åt jag smörgås och drack mjölk och nyligen åt jag middag. Jag bytte plats på kvällsmat och middag kan man säga. Jag försökte få Per att förstå att jag var väldigt "wild and crazy" i och med detta, men jag fick inget direkt medhåll.

Tänk när man var liten, gick luciatåg och blev överlycklig när man fick saft och pepparkaka efteråt...

Idag går min klass luciatåg TVÅ gånger. Förresten, så här vill jag att det ska se ut i Leksand när jag kommer på lördag. Det tycker jag att min familj kan ordna när jag för en gångs skull har vinterskor och vinterjacka.

-

(Ser familjen var bilden är tagen? Den som gissar rätt får en extra pepparkaka i jul. Generöst erbjudande om jag får säga det själv, med tanke på att det är lätt att gissa).

Min syster Malin har tydligen mycket höga tankar om mig. I en kommentar här på bloggen frågade hon mig om jag använder whiteboardpennor på kaklet i vår dusch. Självklart Malin, jag använder sådana pennor på alla vita väggar i hela lägenheten.

En typisk söndag.

Jag försöker verkligen gilla söndagar, men jag lyckas aldrig. Håret är risigt, kläderna noppiga, näsan tät och jag är inne på dag tre med lock för öronen. Nyss skulle jag dammsuga. Det slutade med att jag låg på alla fyra, skrubbade bakom spisen och torkade ur alla kökslådor. Äntligen får jag kryssa något på min "före jul"-lista. Min syster kallar mig pedant, men hon skulle se min pappershög med kopierad kurslitteratur, kollegieblock och lösa papper som breder ut sig över halva lägenheten. Och högen med påsar som innehåller saker som väntar på att bli inslagna. Nej, dags för en kaffe.

Jag gillar tydligen spets nu för tiden (Jullan, den är från Monki!).

Jag och min handledare fick en underbart fin ängel av en elev häromdagen. På kuvertet som den låg i hade han skrivit "till världens bästa fröknar". Visst är den vacker, i all sin enkelhet?

Nakufis.

Jag funderar på om jag slutade sjunga i duschen den dag jag började min praktik. Istället har jag använt kaklet som en whiteboardtavla, övat på vad jag ska säga på morgondagens lektion eller bara varit någon helt annanstans i tankarna. Det kan även finnas ett samband med att jag har haft hosta/halsproblem i sex veckor nu. Idag SATT jag i badkaret när jag duschade. Det brukar aldrig hända.

Med ett lätt bultande huvud (på grund av förkylning, trötthet och öl) ska jag nu ut på klappjakt. Mitt julklappsbord är inte riktigt lika fylligt som på kortet och det börjar brinna i knutarna. Det är närmare bestämt bara EN vecka kvar till hemhemfärd.

En gammal suddig bild som kan beskriva gårdagen litegrann. Minus Britta (tyvärr), men plus Rebecka, pirog och korv. Jag somnade vid 03 - vi gick alltså hem "tidigt".

Dagen med stort D.

Min mun är torr som jag vet inte vad. Fem barn är borta (endast 10 kvar). Han som ska bedöma mig kommer precis när lektionen ska börja. Jag talar om att vi ska börja med något nytt och skriver upp volym på tavlan. Jag tror att någon ska säga något om liter eller deciliter eftersom jag vet att de tjuvkikat på sidorna om volym i matteboken. Många räcker upp handen, men alla säger något om ljud. Jag får lätt panik. Men till slut, efter lite lirkade, säger en tjej något om deciliter och hur mycket en flaska vatten innehåller. Tack gode gud. Jag ställer frågor, eleverna svarar mycket och bra. Jag visar material (mjölkförpackning, hink osv). Efter en rätt lång genomgång går vi över till en praktisk övning. Eleverna är på hugget, förstår uppgiften och klarar av den. Vi avslutar med att alla grupper får redovisa och förklara hur de tänkt. Jag talar om att vi ska jobba mer med det här en annan dag. Flera elever utropar "jaaa" eller "yes". Jag hoppas att bedömaren hör.

Jag hade hört att bedömare skulle säga på en gång när det efterföljande samtalet tog sin början om man var godkänd eller inte. Han säger inget om det. Frågor ställs, svar ges. Hjärtat klappar hårt. Har jag klarat det eller inte? Let me know! I slutet klämmer han fram det "du är godkänd". Jag vill skrika av lättnad, men håller det inom mig.

Sedan dess har jag fånflinat för mig själv.

Ikväll är jag alldeles virrig, darrig, stirrig. Det är verkligen ett uttryck som passar väl in på mig. Tyvärr lite för ofta. Nej, bäst att aktivera sig. Per och jag ska ut på promenad!

Att vara på praktik innebär inte bara att man får med sig erfarenheter hem. Nej, man får även konkreta saker. Giraffen(?) täljde jag på min förra praktik. Den blev aldrig rikigt klar, och jag tror att jag försökt ge den till både Per och mamma. Idag fick jag ta hem en lite vätte jag gjort. Den är faktiskt riktigt söt.

Per fick hålla min hand när jag skulle titta på tentaresultaten, som äntligen kom idag. Gränsen för godkänt låg på 25 poäng. Jag började scrolla ner till mitt nummer som var 51. YES, G! Poäng? 25. Jag klarade det med nöd och näppe, men det skiter jag blanka fan i. Ett G är ett G, och nu behöver jag aldrig se en tenta i matematikdidaktik igen.

Det är faktiskt inte bara kul med jul. I söndags hängde jag upp fina pepparkakshjärtan i fönstret (som ni såg på ett kort). En härlig doft spred sig i hela lägenheten. Imorse när jag vaknade hade ett ramlat ner och det andra var på god väg. De var alldeles mjuka! Nu på kvällskvisten skulle jag grädda dem lite till, som sen råkade bli mycket. Nu är de svarta och formade efter vårt ugnsgaller. Och doften i lägenheten är allt annat än härlig. Jag kanske inte behöver nämna att jag glömde dem i ugnen och att det kom rök när jag öppnade ugnsluckan.

"Hmm... du var mig en tvärförbannad folkilsk snubbe. Skulle inte vilja möta dig en mörk natt med det humöret. Har du förmåga till några andra känslor överhuvudtaget?"

Jag tror ingen skulle kunna tro att någon skrivit så här om Per. En folkilsk snubbe är kanske det sista man tänker på om honom. Det gör det hela ganska roligt. Men det finns två saker som gör Per arg. 1. Inskränkta jägare som säger "alla vargar ska skjutas" och "hellre älgen i min frys än i vargens mage". 2. När någon skriver ett debattinlägg om att människor blir mördare av och att krig delvis grundar sig i att spela tv-spel.

"Jag spelar spel, jag "dräper" andra människor i spel på nätet. Men varför i h*****e skulle jag vilja döda oskyldiga människor i Afghanistan? Dessutom, vill vår försvarsmakt att ungdomar ska lära sig spela spel där man dräper andra i ett spel för att sedan dräpa andra i verkligheten? Detta är så j***a löjligt och jag blir så j***a förbannad över denna insändare. Skulle det verkligen finnas en koppling mellan barn/ungdomar som spelar spel och att ett krig pågår i Afghanistan? Spelade Bush krigsspel innan USA gick in i Afghanistan? Spelade terroristerna spel innan de flög två flygplan in i WTC? Vad är sambandet?! Upplys mig snälla!"

Söndag.

Idag luktar det pepparkakor i köket.

Lördag.

Tacos, pepparkaksbak (jag var mest ugnansvarig), youtube, kortvisning och inzoomningar med tillhörande skratt, julmust och äppelvin. Det är vad som behövs för en bra kväll. Huvudvärk behövs inte men den kom ändå.

Jag och min dator är lika med ett. Vi är båda önsketänkare. Den önskar också att det vore den 23 december.

Sitter här med snor i näsan, skriver en lektionsplanering och tycker allmänt synd om mig själv. Jag är en mästare på självömkan. Det finns tusen andra saker jag vill göra just nu: köpa julklappar, slå in julklappar, vila, träna osv. Jag skulle till och med hellre storstäda lägenheten!

Som tur är bjuder kvällen på mycket mys. Det vankas pepparkaksbak, varmt äppelvin, julmusik, matlagning och julfilm.