På promenad med Mållgan

Igår gick jag genom byn med en tom barnvagn (en sittvagn). Det kändes sinnessjukt på något sätt. Liksom som att jag låtsades ha barn. Malin skrev i ett sms "bara dockan som fattas". Det blev säkerligen inte bättre av att jag pratade mig själv för att öva på hur jag skulle förklara min tomma vagn om jag mötte någon. Och man vet ju av egen erfarenhet att bybor är nyfiken, vilket betyder att någon säkerligen såg mig. Det är bara att hoppas på att de såg mig när jag kom tillbaka med ett barn i vagnen också.

Tingelingeling säg tåget gå

Gårdagens resa Leksand-Uppsala var varken hemsk eller skitrolig. Jag lämnade Borlänge 30 minuter försenad i en ersättningsbuss. Efter bara några mil fick busschauffören lov att pausa. Men tyvärr var det ingen kort bensträckare utan 45 minuters paus på McDonalds som gällde. SJ bjöd hela bussen på valfri mat. Aldrig trodde jag att skulle sitta i Hedemora och käka hamburgare igår kväll vid halv tio. Två och en halv timme senare än beräknat nådde jag Uppsala. Lyckligtvis var det rätt positiva människor på bussen och lokföraren som egentligen skulle ha kört tåget agerade reseledare hela vägen. Det var en helt okej resa ändå, på något vänster. Trots att jag hade svårt att somna när jag väl kom hem låg jag och övervägde att skicka in ett tackmail för att de löste allt så bra mitt i allt kaos (det var elfel och tiotusentals resenärer drabbades). Det kan nog SJ behöva.

Mer kärlek på bild

Jag förstår om vissa tröttnar på alla familjebilder, men jag kan inte hjälpa det.

Mat, mat, mat

Lunch på Siljan, mellisdags hos Jonna (på bilden har hon just har blivit nerkissad och fått lov att byta om till shorts) och sen middag med efterrätt i Rutebo. Ja, man brukar ju säga att stundenter åker hem och äter upp sig. Det stämmer verkligen in på mig, men däremot äter ju upp mig hemma i lägenheten också. Det går aldrig någon nöd på mig!

Eftermiddagslek på Hagagatan

Det var ett snorigt bergatroll som lekte på Hagagatan idag. På eftermiddag tyckte jag att leken "väcka en sovande moster" var en utmärkt lek. Tyvärr roades inte Odin lika mycket av den.

Sinnessjuk

Om man ena dagen ser en gubbe på ICA som pillar på typ alla kaffebröd med händerna, så är det väl inte jättekonstigt att man andra dagen tycker att det vore en bra idé att läsa tidningen Kupé med plastpåsar på händerna? Jo, tydligen vore det helt sinnessjukt.

Ett seminarium och sen helg igen

Jag tänker vända världen uppochner och ta tåget till Leksand en måndag. Egentligen är det varken speciellt spontant eller galet, men lika glad är jag för det. Det känns mycket fint att ta helg mitt i veckan. Barnen på bilden vet inte om det ännu, men deras mamma ska ta med dem till tågstationen och möta mig där. Visst Malin? Det är väl lätt att passa en tågtid med två barn?

Jag och min knöl, del 20

Jag har glömt att förtälja upplösningen av mitt knöldrama. Det visade det sig att jag haft ett dermatofibrom som uppkommit efter ett hudtrauma orsakat av exempelsvis ett insektbett enligt huddoktorn.com (varning, gå inte på hemsidan innan måltid). Om Per nuddar min arm nu för tiden får han höra "AKTA MITT DERMATOFIBROMÄRR". Det känns både lite sorgligt och skönt att sagan om knölen nu är slut.

Smakar det så kostar det

Igår var vi väldigt ostudentiga (som Malin kallade det). Vi åt tvårätters på en sådan där fin restaurang där kyparen rekommenderar ett annat vin än det man beställer för att Chardonnay bla bla bla... Visst, visst, sa jag. Efter jättegod mat och ett biobesök avrundade jag kvällen med att rensa handfatet med en pincett (ett projekt jag påbörjat tidigare under dagen, men då med en potatissticka).

Servera mig, skäm bort mig

Ikväll ska en burk med mynt förvandlas till ett restaurangbesök med efterföljande bio. Det fenomenet kanske inte impar på Uri Geller, men det impar sannerligen på mig.

Din dumma sill

Nej, nu är det fredag. Sluta deppa, börja steppa. Sluta bossa, börja frossa.

Mina skämt på första april har varit av varierad kvalitet - se här. Idag körde jag en klassisk "men shit, titta där". Han vände sig om och jag sa "april, april". Inte speciellt roligt nej.

Inte som regnbågen direkt

Lägg till några rosa korvskivor och ni får dagens rosa inslag. En dag som annars varit rätt grå. Grå kofta, grått humör.

Smaklöst är lika med ledsamt

Per frågade mig igår om jag tyckte broccolin i lunchlådan smakat konstigt. Det tyckte jag inte. Jag har ju inte känt någon smak den senaste veckan. Broccolin kanske vad mig beträffar smakade... larvbajs (som Shrek borstar tänderna med by the way. Det har mina brorssöner lärt mig). Nu börjar min smakkänsla sakta men säkert återkomma, tack och lov! Det är så förfärligt när dagens bästa stunder, alltså matstunderna, inte upplevs som vanligt.

Den utvalda

Jag har skickat in ett bidrat till en tävling. Det är en liten oskyldig tävling (det har inget med sång att göra, så oroa er inte), men jag hoppas innerligt att bli den utvalda vinnaren. Precis som när jag gång på gång skickade in min teckning till Pandaklubbens tidning och hoppades på att bli en av de publicerade. Och jag tror alltid att just jag ska bli vald, för någon gång ska det väl liksom hända? Jag meddelar resultatet senare (om det är till min fördel).

No eller nu

Idag kom en utbytesstudent fram till mig och en kursare när vi satt och gjorde en skoluppgift. Hon frågade lite nervöst på svenska om vi ville fylla i en enkät. Jag hann tänka att vi inte hade tid där och då men att jag gärna kunde göra det senare. Tyvärr fick jag inte ur mig hela förklaringen utan bara "nu?". Hon sa "okej" och gick därifrån. Jag blev lite paff men samtidigt kom vår lärare fram till vårt bord och det var inte mycket att göra åt. Efteråt kom vi på att hon måste hört "no" och inte "nu", vilket får mig att känna mig en smula elak. Hon skulle bara veta att jag till och med gillar enkäter.

Ett gott skratt

Per har fått tillfälle att skratta åt mig flera gånger den här helgen. Min röst har inte alltid burit om man säger så. Vissa ord har kommit ut med en mörk, rosslig röst likt en manlig storrökare. Men det är ju tur att man kan skratta åt det. Om det däremot händer under dagens lektion... Nej, jag måste värma upp rösten hela vägen till dit. Eller är det kanske bättre att vila rösten? Hur som helst har jag självstudier resten av veckan, så om det går åt pipsvängen har nog resten av klassen glömt det till nästa gång. Men egentligen bjuder jag på det.

Gnutta Gnäll och solen

Om man kan vara dålig på att vara sjuk så är jag nog sämst. Jag blir väldigt ynklig och gnällig. Hoppfullt tänkte jag att en promenad i solen skulle muntra upp mig. Sol och frisk luft gör väl alltid susen? Pyttsan. Det var jobbigt och solen sken så stark att mina ögonen vattnades och jag var tvungen att kisa. Långpromenaden blev väldigt kort och jag var mer än tacksam när ICA räddade mig från solen. Ännu mer tacksam var jag när vi kom hemma igen och jag fick sätta mig soffan med ingefärste och en bunt tidningar.

Påskägg och gobeläng

När jag lade mig igår frös jag och trodde att jag var klädd som ett påskägg. Jag hade nog feber. I natt drömde jag att man kunde gröpa ur en citron på två olika sätt beroende på om det var ett adjektiv eller adverb. När jag vaknade till hettade mina ben som aldrig förr. Och imorse säger Per du får söka på google. Jag blir förvirrad och tänker oj, frågade jag honom om "gobelängkort"? Det visade sig senare att han drömt att jag frågat om man kan vispa grädde med en kvist typ. Jag drömde om ett slags kort som jag sedan gav namnet gobelängkort i ett halvvaken tillstånd. Nu eftersvettas jag efter morgonkaffet.

En galen tant på vår gata

Jag fick ett sms av min kära vän Britta imorse. Innehållet var helt sanslöst. Helt sjukt.

-

Haha! Jag blev just mordhotad av en tant utanför ditt hus! En tant pekade på mig, strök fingret tvärs över halsen sa, "du tjejen. Du är död!". Det visste jag inte, är jag en zombie, Elina?

-

Tanten var tydligen kort och rund och tog sig fram med hjälp av en rullator.

-

Jag spelade en galen mattant (Gertrud) i en teater en gång. Och nu har det bevisats att sådana som Gertrud finns i verkligheten. Det är bäst att sova med ett öga öppet i fortsättningen.

Jag, min röda näsa och en tenta

Jag var helt klart den där dryga personen på tentan idag. Personen som snöt sig högt, prasslade med halstablettspåsen, suddade tills bordet skakade och råkade sucka högt några gånger. Men det spelar ingen roll, för jag tror att tentan gick vägen och ikväll tentafestar jag och Per med tacos och helgens ölrester (och då menar jag inte slattar utan oöppnade flaskor). Hurra för det!

Dagen Tenta

Igår satt jag och Per vid matbordet och pluggade i princip hela dagen (då hinner man inte diska, men man hinner ta kort på disken och en fin grytlapp). Han gjorde uträkningar jag aldrig skulle kunna förstå mig på. Jag varvade korvstoppning av grammatik med att rita semlor, ballonger, fiskar, dumlekolor och träd i mitt kollegieblock. Idag har vi båda tenta klockan 13.00. Blir inga ritade fiskar på tentan, men däremot en och annan snordroppe. Det här kan gå precis hur som helst.

Jag önskar att jag kunde få vara ute i solen just nu.

Istället försöker jag tentaplugga.

Och samtidigt hålla mig borta från teven (lyckats),

hålla mig borta från att "tröstäta" kakor (misslyckats)

och hålla mig vaken över huvud taget (misslyckats).

-

Men snälla, skriv inte att både jag och tentan skulle tjäna på att jag gick en promenad i solen,

för egentligen orkar jag inte gå ut.

På tåget

Jag tänkte att kufarna nog finns på tåget. Så där satt jag och spande och lyssnade. En kvinna talade högt och snabbt i telefonen. Hon avslutade alltid med ett klingande "ciao". En man utan platsbiljett talade om för alla som skulle sitta där han satt att han skulle till Säter. Det förklarar ett och annat, tänkte jag. Men tydligen var han lärare (förklarar det också saken?). Ingen av dessa kändes dock som den där riktiga kufen. Då, plötsligt upptäckte jag en ung vuxen som var rädd för skiten på sätet, för gardinen vid tågfönstret, för hårstrån, för de bruna fläckarna på väggen och var ytterst bekymrad för att skon klibbade fast i golvet. Klibbet visade sig vara en Ahlgrens bil. Ibland finns det man letar efter alldeles framför ögonen på en. Där där kufen var visst jag.

Helglyx som värmer hjärtat

Jag låter er titta på bilderna som visar allt från en pyjamasliga till en skidpremiär och hemgjorda semlor i tystnad.

En mysdag i Rutebo

Efter en lång och fin promenad passade det utmärkt med hembakt, smarrigt fika. Och posering med faster förstås! Tur att de börjar bli linslusar (linslöss?) precis som sin far. Dagen bjöd bland annat även på många dinosaurier (både böcker, leksaker och memory. Det sistnämnda har jag tydligen blivit dålig på på äldre dar), bajsletande i skogen och kurragömma förstås.

Mammas dag - en finfinfin onsdag

Ingen klagar väl egentligen på när det blir tårta på tårta? Bokstavligt talat alltså. Ingen i vår familj i alla fall, förutom pojkarna Hansen som hellre åt fläskpannkaka och smörgåsrån med leverpastej. Smaken är som baken.