Ett gott skratt

Per har fått tillfälle att skratta åt mig flera gånger den här helgen. Min röst har inte alltid burit om man säger så. Vissa ord har kommit ut med en mörk, rosslig röst likt en manlig storrökare. Men det är ju tur att man kan skratta åt det. Om det däremot händer under dagens lektion... Nej, jag måste värma upp rösten hela vägen till dit. Eller är det kanske bättre att vila rösten? Hur som helst har jag självstudier resten av veckan, så om det går åt pipsvängen har nog resten av klassen glömt det till nästa gång. Men egentligen bjuder jag på det.