En gång gjorde jag en berättelse om en man som hette Gunnar. Han var så olyckligt kär att han försökte skada sig själv. Märk väl hans lindade handled på kortet längst ner.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
Bloggarkiv
-
▼
2010
(458)
-
▼
juni
(31)
- Och en kaffe.
- Det är gott med smörgås.
- Det är värt ett glädjehopp.
- Efter en seger i Siljansnäsrodden passade det extr...
- Dagen då det vankades sill och dans kring en "stor...
- Tänk vad mycket ett mail kan göra.
- Tänk om allt ditt fett hängde vid dina knän?
- När livet känns som en nöjespark ungefär.
- Men försvinn! Varför ska ni bo här? Åh, hur trög ä...
- Det är lika bra att slå på stort.
- På tal om bröllop.
- Har han varit i bråk eller känner han inte för att...
- Dagen då Per blev 24 år.
- Ett axplock från veckan.
- Idag är det Pers dag.
- Det är bara ett dopp i det blå som fattas.
- Och det var inte ens speciellt länge sedan.
- Mygg och bus på sagostigen.
- Minsta kusinens student.
- Sista timmarna nu.
- Jag, jag, jag.
- Ledig tid.
- Sommaravslutning med BEMC.
- Fira in sommaren gång på gång på gång.
- Jag måste bara få uppmärksamma...
- DET BÖRJAR PÅ S OCH SLUTAR PÅ OMMARLOV.
- En snabbvisit innan jag fattar pennan.
- Och bara för det så fick jag några minuter över.
- Det sista rycket.
- Har en minimajs fastnat på min kind eller?
- Baka, gnida, putsa, städa, gnola.
-
▼
juni
(31)
Hitta bland inläggen
Systrarnas recept
Ett slags bildalbum finnes här
4 kommentarer:
ha ha slans min kära - är du redan uttråkad? Kom hit och rensa ogräs:)
ska man skratta eller gråta?
oj, törs man umgås med dig framöver?
DET VAR JU I ALLA FALL FYRA ÅR SEDAN!
Skicka en kommentar