Kvällen innan frågade jag Per om han var pirrig inför sig födelsedag. Han svarade nej. Jag sa att han visst var pirrig. Sådant bestämmer jag. Och även om han inte erkände att han var pirrig så märks det att han blir upprymd av att fylla år. Jag kan inte se någon annan förklaring till att han drog ut mig på en jättelång (nästan två timmar) promenad för att plocka blommor. Dagen var hur som helst en väldigt fin dag. Nästa gång är det min tur!
2 kommentarer:
grattis än en gång... i några mån nu är det faktiskt bara ett år mellan per o mig, känns bra ! :)
ja lite pirrig ska man vara när man fyller år men det blir ju aldrig som när man var barn.... tyvärr...
Skicka en kommentar