Nu lägger jag kameran på hyllan.

Sekunden efter tappar jag kakan som går sönder i tusen bitar på vår matta. Då undrade jag varför, VARFÖR, jag skulle envisas med att ta kort på en hallongrotta? Hade jag inte bara kunnat äta upp den? Nej, jag skulle givetvis fram med kameran och föreviga den. Föreviga en kaka - SÅ himla nödvändigt.

Man kan kalla det för ett studenttips.

Igår bakade jag bröd. Just det här brödet är lite bättre än många andra bröd. Man behöver nämligen inte knåda, utan bara röra, och degen ska vara lös. Dessutom går det relativt snabbt att göra, vilket är bra för oss studenter som ska hinna med alla tentafester, pubrundor, cafébesök, tv-serier och vilostunder. Receptet hittar du HÄR. Jag strödde även på örtagårdskrydda och salt innan jag skjutsade in plåten i ugnen, eftersom vi studenter är lite svettigare än alla andra på grund av att vi ständigt är stressade (läs ovan) och därför behöver extra salt.

Jag idag.

Vaknade 04.15. Sprängfylld blåsa och hungrig.

Vaknade på riktigt 07.40. Dags att kissa och äta fil.

Hoppade ner i sängen igen. Läsa läsa läsa kurslitteratur.

Gick upp för att dricka kaffe.

Öppnade word och började ordbajsa med en förhoppning att det räknas som att plugga.

Och så lite ursäkter:

Dags för en paus va? Ja, jag bakar bröd.

Lite torr i halsen va? Ja, dags för kaffe.

Jag har lite tid imorgon också va? Ja, det är lugnt.

Att diska är väl egentligen ganska roligt? Ja, jag diskar.

Visst trycker det lite på blåsan? Ja, bäst att kissa för tusende gången så det inte sker en olycka.

Det kan vara bra att skriva min signatur på de rabattkuponger i hemköpsbladet, som jag kanske ska använda.

Ironi både här och där.

Förra veckan samtalade jag och min syster om inredning. Plötsligt kläcker hon ur sig, med en väldigt ironisk ton "er lägenhet ser ju väldigt könsneutral ut". Det Malin inte visste var att vi faktiskt har svarta diskborstar, som Per valt. Och svart är ju en killfärg. Per är en kille.

För så är det ju här i världen. Vi kvinnor föds med en dragning till rosa och blommigt medan männen vill ha det funktionellt och svart.

NEJ!

Åh, bara för att jag föll för grupptrycket och skaffade "etiketter" för mina inlägg, så råkade jag radera flera inlägg! Jag skyller detta på ALLA som har etiketter.

Hur många år sa du?

Den del av mig som fortfarande är 14 år kunde inte motstå att göra så här. Ta det med en nypa salt kära ni. Ni vet ju att jag egentligen är en väldigt mogen kvinna, som lyssnar på opera, läser Dostojevskij och äter mogen mat (typ kålpudding).

(Och nej mamma, jag brukar inte använda dessa jeans. De fick bara åka på som överdragsbyxor när jag skulle på träning).

Tänk dig att bli spetsad.

På en gata nära oss hänger det en död kaja i ett träd. Den ser ut som en svart vante. Kanske har den fastnat och frusit ihjäl. Eller så har den blivit spetsad på en gren, vilket vore osannolikt, men desto mer dramatiskt.

När jag var liten begravde jag och min syster alla djur (möss och fåglar) vi hittade. Det blev ohållbart till slut, då det inte var så populärt med en ständigt växande djurkyrkogård i bersån. Jag undrar hur folk skulle ställa sig om jag tog ner kajan, begravde den och satt upp ett litet kors mitt i Uppsala. Man skulle kunna se det som ett sociologiskt experiment - att gå emot normen. Det bästa med kurslitteratur är att man kan använda begrepp och låta rätt smart, utan att vara det.

Och en till vecka har gått.

Likt Julia längtar jag bort en smula idag. Jag letade fram ett USB-minne med bilder från min och Pers resa för två år sedan, och drömde mig bort...

... till alla underbara stunder, som här där jag ser ut som en lysmask i ett akvariumliknande vattenhål...
... och till alla inte så underbara stunder, som egentligen är en fis i rymden i jämförelse med allt det fina.

En titt in i köket.

I köket får man knappt plats två personer på samma gång. Men när det gäller matlagning känner jag mig liten och då passar ett litet kök bra, för annars skulle jag känna mig så underlägsen.

I köket gjorde jag en smoothie igår. Den blev ännu godare när den serverades i en fin kopp. Jag har fått en mindre dille för blommor och pastell. Men hellre det än när jag fick för mig att allt i rött och svart en gång när jag var liten (något jag aldrig genomförde tack och lov).

-

I köket gjorde jag müsli idag. Det gick bra ända till jag råkade tappa ner halva russinförpackningen på plåten, men vad gör det när jag idag hittade en underbar burk som ska bli min müsliburk?

I köket visar almanackan februari. En månad som bjuder på tenta med efterföljande ölprovningsfest (något vi kom på igår på Svantes), schlageryra, konsert och ett minilov i Leksand.

I köket gör Per iordning pizza i detta nu. Han gillar att ha massvis med champinjoner på sin del. Det är för vuxet för mig. Jag kör på tomatsås, skinka och ost. Som jag alltid gjort och alltid kommer göra.

Tre studenter på Svantes.

Trots ofrivilliga lockar och med eller utan fingrar i ansiktet är ni Uppsalas finaste.

Jag, Britta och Mia gick till Svantes igår. Det är inte en gubbe som heter Svantes knarkarkvart, utan ett helt vanlig nation. Två av oss fick mat snabbt och smidigt, den tredje fick vänta och kämpa desto längre. Annars skrattade vi åt skum i mungipor, osköna vantar och så vidare.
-
Mia lärde oss även grunderna i afrodans (eftersom jag tänkte gå på ett sådant pass idag). Nu kan vi följande rörelser: regn, tetrapack, bokrecension och lucia.

Och vinnaren är...

Bydagen 2008. Inte min bästa hårdag, men i övrigt en fin dag.

-

Sötaste lille skrutten!

Jag: Älskling, jag är lite ledsen idag.

Per: Jaså, vad är det då?

Jag: Jo, det är bydag i Leksboda idag, som jag missar.

Per: Jaha...

Jag: Så du får trösta mig idag.

Det är någon speciellt med en bydag faktiskt. Alla kryper fram ur sin vrår. Man tävlar lite om vem som först hinner fram till nästa tipspromenadsfråga. Man känner sig tvungen att köpa en lott eller två. Man fikar, fikar och fikar lite till eftersom väntan på prisutdelning alltid är så lång. Vad ska vinnaren ta för pris? Vad som helst bara inte det jag spanat in mig på!

Mitt, bara mitt.

Jag måste bara skryta med att jag äger världens finaste lilla block. Bli nu inte dödsavundsjuka och bittra. Ni kanske också har ett fint block, men inte världens finaste. Titta och njut.

Utsikten till förmiddagskaffet.

Överallt varnar de för snöras. På nästan varje tak finns det några gubbar som sopar bort snö. Det är ju inte riktigt så jag har planerat att dö - att bli begravd under snö på en gata i Uppsala. Eller att ännu värre få en istapp inborrad genom skallen. En hjälm skulle sitta fint.

Jag förtjänar en gloria.

Igår agerade jag skyddsängel åt en man som höll på att få en tågbom i skallen. Han hörde inte varningssignalen och jag såg det som min medborgerliga plikt att varna honom. En del hade kanske valt att ropa "akta huvudet" eller något likande. Jag valde att ropa "aj, aj, aj, oj, oj, oj, aj, oj, aj". Om han stannade upp för att han uppfattade varningen eller för att titta vem det var som ropade "aj" är en annan fråga.

Var är den där glödlampan ovanför mitt huvud?

Caféplugg stod på dagens schema. Det är så härligt när allt klarnar, diskussionen om alla nya insikter flödar och man känner sig dunderladdad inför kommande seminarium. Idag var det härligt att umgås med fina vänner, titta på kakelugnar, dricka kaffe och äta en god sallad till lunch. Det där andra kanske inträffar en annan dag. På morgondagens seminarium får det bära eller brista - min nya ständiga filosofi. Hur som helst firar vi med några öl efteråt.

Inget kalas i sikte.

En helt vanlig dag här i Uppsala.
Rastlös fast att jag har mycket att läsa och skriva.
Kallt golv, lite trånga strumpor.
Elektriskt hår som bara vill dansa och inte ligga som det ska.
Återanvänder en snus flera gånger om eftersom jag ska vara ståndaktig och inte köpa en ny dosa på några dagar. Fräscht och smart?
Väntar på att få börja steka falukorv.
Väntar på att gå utanför dörren för första gången idag.
Väntar på att caféplugga(?) imorgon och förhoppningsvis få klarhet i en hel del.

En 6-åring i en 22-årings kropp?

Igår träffade jag min lekisfröken. Vi kan kalla henne B.
B: Och du ska bli lärare?
Jag: Ja, jag ska ju det!
B: Det hade man ju inte kunnat tro...
Jag har inte bestämt hur jag ska tolka det. Men en sak vet jag. Det hinner hända ganska mycket mellan lekis och universitetet!

Det är tydligen inte bara jag som gillar choklad.

Häromdagen letade jag efter en sak i en låda. I denna låda har jag sparat gamla kort, brev och... ett chokladhjärta som jag fått av en tysk vän. När jag beskådade detta chokladhjärta upptäckte jag att papperet som omslöt hjärtat och själva chokladen hade konstiga hål. Först tänkte jag inte på dessa hål, men sen hittade jag en skrumpen larv i botten av lådan. Då dog jag en smula. Utifrån detta kan man fråga sig två saker: Hur kan någon vara så idiotisk att ha något ätbart i en låda i flera år? Hur kunde jag motstå att äta upp chokladen när jag fick den?

Förvaltningspolitik etc.

I hegelsk anda kan byråkratins aktiviteter i stället beskrivas som "subsumption". Alla med sömnproblem borde verkligen införskaffa ett exemplar av boken Moderna kommuner. Det är till och med så att jag förstår mindre ju mer jag försöker koncentrera mig. Jag måste även läsa högt för att verkligen läsa texten och inte bara titta på texten. På lite mer än en timme hann jag 20 sidor. Och jag minns inte ett skit.

Bloggtips.

Min fina och tokiga vän Julia har börjat blogga. Det kan inte bli annat än bra läsning! Tryck här för att komma till hennes blogg.

En måndag lite bättre än de andra.

Jag försöker att undvika att titta ut. Men äh, jag ska inte skriva om det. Imorse kom bror med barn hit. Det blev en hel del "galopp", som är en ny favoritlek. Runt, runt, runt, galopp, galopp, galopp. Deras blonda lockar guppar och de ler stort hela tiden. Hur ska man då kunna sluta? Vi såg även på Djungelboken, åkte rutchkana, läste böcker, mumsade på diverse gottigheter och Andreas testade mammas spikmatta. Han blev inte så imponerade. "Ja, nu känns allt toppen", sa han ironiskt efter att ha legat där i en minut.

Nu ska jag svänga ihop en fläskpannkaka.
Ikväll ska jag och mamma på bio - Coco kontrast.

Redan söndag?

I fredags var jag på pubkväll på Leksands folkhögskola. Det bjöds på billig öl (nationspriser, oh yes), snittar i alla dess former och smaker, liveband från Uppsala och dans, dans, dans. Oj, vilken trevlig kväll det var.

I lördags tog jag och mamma bilen på utflykt till Hagagatan där det bjöds på förmiddagsfika hos Malin med familj och sen vidare till Insjön för diverse ärenden. På eftermiddag brummade jag iväg igen. Denna gång till Hanna och Julia för att baka semlor och givetvis även provsmakning. På kvällen blev det soffläge och mys med föräldrarna.

Dagen idag fick en rivstart med ett besök på gymmet med syster Jonna. Imorgon är nog träningsvärken ett faktum. Vid två kom nästan hela familjen hit för att äta lunch. Med tre busiga barn blev det livat värre, men även oerhört trevligt. Jag stupade i säng när de åkt hem. Försökte läsa kurslitteratur. Boken heter Moderna kommuner, så ni kanske förstår att det var svårt att hålla ögonen öppna och tankarna fokuserade vid texten? Nu har vi kvällsfikat alldeles för mycket och slänger ner oss i soffan.

Tar tåget till Leksand.

Nu åker jag till Leksand för att, som vanligt, intensivumgås med alla de bästa som finns där. Det kanske mest otippade med denna helg är att jag ska testa på Leksands studentliv. Jag är säker på att det blir en ytterst trevligt, precis som allt annat helgen har att bjuda på.

Ibland förstår jag tanken med arga lappar.

Hej du som tvättade före mig!
Tack för att jag fick ta bort allt ludd från torktumlarens filter (som jag inte ens skulle använda).
Tack för att jag fick sopa bort allt ditt lort från golvet.
Tack för att jag fick tömma maskinen från IKEA-lappar och från något som likande svart grus.
Tack för att jag fick tömma papperskorgen (du kanske trodde att något mer skulle plats efter att du ställt en gigantisk kartong i den?) fast att jag själv inte slängde något.

Du gjorde min dag.

Långtjärn.

Tallen skakar rumpa.

Det som får jorden att snurra.

Idag satt vi på ett bibliotek där vi inte kändes oss hemma. Vi arbetade med instuderingsfrågor som var långt över vår kunskapsnivå. Vi hade ingen mat. Vi hade inget kaffe. Lyckligtvis hade vi varsitt Försvarets Hudsalva som vi smetade på oss i tid och otid. På så vis klarade vi allt. Ja, allt utom instuderingsfrågorna förstås.

Det skulle ju bli vår nu.

Mina röda tygskor kändes inte helt rätt idag. De lyste upp den gråa miljön, men stod inte emot slasket på ett önskvärt sätt. Inne på Kafferummet Storken var det desto varmare. Kinderna blossade och jag kände mig nästintill febrig. Hur som helst, idag är en dag när man helst sitter inne och tittar ut. Och inte tvärtom.

Det kändes plötsligt mer okej.

De flesta tyckte inte att mina förra snusbild var så fräsch. Jag hoppas att denna verklighetstrogna bild går hem mer hos er? Det är ju faktiskt så här varje snus blir serverad.

Jag letar efter något. Men jag tänker inte säga efter vad. Hah!

Sommar.

Att få sommarjobbet jag önskar verkar bli svårt.

Vips började drömmarna om en helledig sommar formas.

Okej, jag får leva billigt.

Jag kan göra hemmagjord glass.

Att bada är gratis.

Att pussas och kramas är gratis.

Om jag lägger undan ett par snus/dosa under våren kan jag kanske leva på dem under sommaren.

Och ölslattar är väl gott?

Det här blir fint.