Det kallas visst att boa

Att tvätta bort kemikalier från gosedjur är en en vanlig tisdagssyssla nu för tiden.

Pyret växer och förlossningen närmar sig (inte ens fyra veckor kvar till beräknat). Det känns och det märks. Hårda sparkar upp i revbenen. Magen stramar och drar ihop sig. På kvällarna är jag inte skitkaxig utan går runt som en stel gammal tant och flåsar lite lätt hela tiden. 

Sedan pågår förstås de sista förberedelserna. Just nu är jag insnöad på täcken och babyplädar. Så insnöad att jag igår började klippa i en av våra filtar och drog fram symaskinen. JAG använde en SYMASKIN (är fortfarande förvånad att jag lyckades trä i tråden). Drömde dessutom i natt att jag frågade syster Malin hur många plädar hon har och hon svarade sju stycken, vilket då var sju stycken fler än vad vi hade och paniken steg ytterligare en snäpp. Idag ska vi åka till Leksand och jag vet inte hur mycket vi ska få plats med i bilen på väg tillbaka hit. Sänggavel, skötbord, babyskydd, köksassistent och älgkött för att nämna några saker. Det är tur att jag är ledig nu, så att jag har tid för att hämta fleeceoverall och vantar på ICA och microvågsugn och babymobil på OKQ8. Att jag har tid att baka bullar och bädda om spjälsängen tre gånger med tre olika täcken och tre olika påslakan.

Snart är vårt lilla pyre här. Hur häftigt?