Jag tycker inte att hormonerna påverkat mig alltför mycket under graviditeten. Grät inte mer än vanligt till Idrottsgalan och har inte kastat porslinet som vägrar stå som jag vill i diskstället. Igår däremot, tog hormonerna överhanden. Jag hade gått en promenad i - 20 grader, så raskt som möjligt med en stor mage gömd under underställ, tröjor, täckbyxor och vinterjacka. Kändes bra och friskt att gå, men när jag kom hem gick luften ur mig. Satt mig på en stol och Per drog av mig skorna. Från ingenstans började jag gråta. La mig hulkande i sängen och kudden blev genomvåt. Hade verkligen ingen anledning att gråta och efter en stund var det som att ingenting hänt. Märkligt det där.
Efter tårarna drog Per på sig min morgonrock och sa att det är väl så här jag tycker att han ska klä sig. Han som alltid drar på sig jeans och skjorta så fort han vaknar annars och jag tycker att det ser så hårt och obekvämt ut. Med Per i långkalsonger, t-shirt och morgonrock gick det verkligen inte att vara ledsen mer. Bjuder därför på en snygg min i v. 33.
4 kommentarer:
såå härligt att se Per sådär! Att han inte vill vara klädd så oftare är en gåta.
Skönt att det bara var hormontårar och inget annat <3
underbara bilder kramar
luften gick ur dig helt enkelt. skönt att gråta ut lite :) härlig bild på per!!!
Haha:)Jag började gråta en gång när vi var på Willys och handlade. Pär ville att vi skulle svänga förbi stan på vägen hem men då brast det...haha!Jag fick middagen serverad den kvällen:)Fin magen är!Kram Marre
Skicka en kommentar