På juldagen fick jag äntligen smaka saffransmuffinsen jag bakat. Jag minns syster Malins som mycket godare. Nåväl. Jag slickade mina sår snabbt och träffade på kvällen ett gäng vänner. Blev någon gång väldigt sugen på dans, men grät inte floder när vi istället fick dricka te och äta popcorn.
På annandagen kunde jag inte sluta förvånas över alla träd som låg överallt. Hur kunde allt detta ske när jag sussade sött i en blå bäddsoffa på Hagagatan? På kvällen spelade vi spel i Laknäs. Jag kunde typ ingen av de frågor mitt lag fick, men räddades av svärmor som å andra sidan kan allt i hela världen. Somnade med en tät näsborre medan vinden tilltagit återigen.
På dagen efter annandagen lekte jag kurragömma på en helt grön gräsmatta innan Per skjutsade mig hem. Jag drog på mig träningskläder och styrketränade på en barrig matta innan jag dammsög övervåningen (tydligen väldigt noga enligt mamma) och placerade rumpan framför teven.
På dagen efter dagen efter annandagen var återigen dags för buffé, men tack och lov inte julbuffé utan frukostbuffé. Väl hemma igen hoppade jag i säng med min nya bok och var glad att min säng står bredvid skorstenen. Just precis bakade jag igen. Denna gång blev det en helt och hållet perfekt tårtbotten, om jag får säga det själv så här innan den delats i lager. Resten av dagen spenderar jag med mina vaglar (ja, tyvärr plural som det ser ut) och en fortfarande snorig vänster näsborre.
onsdag 28 december 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Muffinsen var ju jättegoda! Kul att höra vad du gjort lite mer i detalj. Vagel alltså..? Suck... blåsten?
Men arma barn, vaglar nu igen? vadan detta plötsliga vagel-angrepp? förkylningssymptom?
Kul att läsa om dina dagar :)
Du kan då få till det du :) men ngn vagel såg jag inte till! Tack för all ovärderlig hjälp idag!
Skicka en kommentar