Allt jag vill göra på kvällarna är att duscha. Varmt och gärna hela kvällen.
... är ingen lätt konst. Efteråt kommer man på vad man borde gjort annorlunda (förutom att över huvud taget inte ta familjbilden i november när ljuset inte hjälper till det minsta). Vi kom överens om att de bilder där alla är representerade stannar inom familjen i år.
Efter en mysig, god, intensiv, snöfri som blev snöfylld och febrig helg är jag faktiskt väldigt nöjd med att sitta hemma och skriva PM idag. Önskar självklart att jag inte befann mig i gränslandet mellan frisk och sjuk, men det känns skönt att bara sitta här och umgås med adventsstjärnan i fönstret (som vi satt upp igår kväll när vi kom hem trots att vi var jättetrötta. Det fanns inga alternativ).
I helgen ska jag till Leksand för att kicka igång julen med adventsmiddag och julmarknad. Sedan rullar det bara på med mysigheterna. 
Jag ser det... regnar. Det var väl inte alls speciellt roligt! Men ingen idé att misströsta, antar jag. Gå till Hemköp, köp tre avokado (advokado, om man så föredrar) för femton kronor och sen: ät.
Jag är verkligen glad att Per fick det där infallet på IKEA i onsdag. Att sätta ihop ett pepparkakshus var nämligen ett alldeles utmärkt lördagsnöje, kombinerat med ett glas rött och Så mycket bättre på tv. Delarna var en aningen sneda så det blev mycket "snö" runtom hela huset. Idag luktar det pepparkaka i vardagsrummet. Och idag är det bara en vecka till första advent!
Tar mig sakta men säkert fram i denna djungel av appar och inställningar. Valde hundskall som ringsignal och har blivit lurad två gånger av två möjliga. Pekfingret får jobba på mer än det förtjänar, men man kan inte få allt på samma dag.
Vad gör man när lånet nästan är slut och kontot fylls på först nästa fredag? Jo, man åker till IKEA. Tydligen. Nu får våra rumpor sitta skönt och två hyacinter påminna om vad som komma skall. Per fick ett infall och köpte ett pepparkakshus, som vi tydligen ska sätta ihop i helgen (en aning tidigt kanske, men äsch). Det ni ser under elementet är trattkantareller på tork. Jag bor med en svampgalning och jag vet inte om det känns som en positiv sak längre (så här miljontals plockade svampar senare).
Årets julklappsdiskussion bröt ut på allvar idag. Om det är något vi har åsikter om i min familj så är det julklappar. Jag behöver inte nämna några namn, men en i familjen förslog ett julklappslotteri. En svarade på detta med ett "hahaha". Två andra började smsa intensivt om de känslor och tankar som kom följde detta galna förslag. Behöver jag ens säga att lotteriet blev nedröstat och vi byter julklappar precis som vanligt? Nej, tänkte väl det. I vår familj är det inte lätt att vara en nytänkare när det kommer till de heliga julklapparna.
I helgen tog jag äntligen tag i att fylla mina kryddburkar med något fint (inspirerad av UnderbaraClara ja). Dessvärre insåg jag ganska snart att det, i kombination med det andra på kökshyllan, kändes fel för årstiden (trots att nonstop faktiskt kan användas till pepparkakshus). Det fick bli ett okej för att äta upp dem istället och det kändes å andra sidan väldigt rätt (och gott). 
Jag vaknar varje morgon (tidig morgon) när tidningsbudet kommer. Ibland låter det som att han/hon trycker in en get genom brevinkastet. Lyckligtvis somnar jag om och har förlåtit tidningsbudet lagom till frukosten. Imorse hade jag pappas röda äppelmos i filen och lyssnade på Ring så spelar vi medan jag åt. En traditionell lördagsmorgon, men ändå inte helt typisk. Det satt ingen på andra sidan bordet. 
En helt naturlig puss-och-nyp-mellan-brösten-pose i väntan på det magiska meddelandet från Britta som talade om att vi ses om tjugo. Lunchen som följde smakade alldeles förträffligt trots min munblåsa som gör ont och nästan kan missförstås för en liten snus bakom underläppen.
Äntligen fredag! Jag har haft två timmar i skolan den här veckan, så ni kan ju gissa om jag är slut. Jag är helt färdig. Slut som artist. Kommer ligga som en grönsak hela helgen. Skämt åsido, jag ska absolut inte klaga. Just den här veckan har det känts mycket okej att vara student. Å andra sidan har jag en bok att läsa till tisdag och vill jag inte läsa ögonen ur mig på måndag borde jag nog börja redan i helgen. Friheten och flexibiliteten över sin arbetstid som student är sannerligen både en fördel och en nackdel.
I natt fick jag ta emot en beställning på en cheeseburgare och en mellancola. Per var tydligen sugen på det, vilket han talade om runt klockan 04.00 ungefär. Imorse kunde jag fråga om det hade smakat gott med cheeseburgare och mellancola i natt och det hade det. Han är rolig på nätterna, den där Per. Men i skrivande stund reagerar jag mest med hungerkänslor. Fy bubblan vad det vore gott med en maffig burgare just nu!
Dricker en kopp kaffe alldeles för sent. Tänk om jag nu kommer ligga vaken hela natten och försöka lösa alla världens problem? Å andra sidan är denna kaffekopp lösningen på kvällens största problem: att hålla fokus genom fyra timmar TV. Det är tur att jag inte fortfarande tror att man får fyrkantiga ögon av för mycket TV-tittande. Men tittar man i kors när vinden vänder så fastnar man så. Det är faktiskt helt sant.
Jag och Gustaf hjälptes åt att göra en önskelista till honom igår. Jag hade fullt sjå att få ner allt som han sa skulle stå i brevet. Han klippte och limmade fast bilderna. När han var färdig pekade han på djurbenen som syns på hjortbilden och sa diplomatiskt "dom där går också bra att få". Nu får vi vänta med spänning på vad tomten kommer med!
Idag har jag varit med mina syskonbarn i elva timmar totalt, varav några av timmarna spenderades med en massa andra föräldrar och barn. Det var tur att de sista timmar blev relativt lugna. Med Odin lekte jag kurragömma och passade på att gömma mig under hans täcke för att få en kort vila. När jag kom till Rutebo satt vi mest i soffan medan jag skrev och ritade på Vincent och Gustafs armar eftersom det kittlas skönt. Vincent sa bland annat åt mig att skriva "snygga bilar" och "fula bilar" och rita en grå och orange blomma.
Jag har en sådan himla tur. Vännerna jag träffade igår är inte bara jättefina utan även värsta proffskockarna! De gör räksoppa på egen fond. De fixar ihop en fläskfilégryta med fingertoppskänsla. De bakar fantastiska efterrätter. Och ni som var lök- och ställaiordningansvariga och fruktansvariga: jag vet att ni kan ni med! Själv var jag potatisansvarig och det passade mig väldigt bra (förutom att jag glömde bort att jag var ansvarig). Jag tror att vi alla somnade med rödvinständer, choklad i mungiporna, chipssmul på kläderna, men framför allt med varma hjärtan.
Igår hoppade jag i min höstkjol, lade ner en flaska rödvin i min väska, virade min allt för stora halsduk runt halsen, gömde halva innanför min jacka som kanske borde bytas ut snart och klev i mina skor som gör mig en smula illa. Jag pussade Per hejdå och gick för att möta en annan fin person vid vår korsning längst bort (vi har flera mötesplatskorsningar). Några timmar sedan skiljdes vi åt vid samma korsning. Då hade jag hundra kex och lika mycket ost i magen och en helmysig kväll bakom mig.
