Jag vaknar av ett klapprande ljud. Vad sjutton händer? Är det någon utanför vårt fönster? Ljudet övergår sedan till att låta som en gnällande hund. Men va? En hund mitt i natten? Plötsligt säger Per bakom mig: nu vet du att det är sant. Åh nej, tänker jag. Ska han börja prata i sömnen nu också? När jag vänder mig om inser jag att han är vaken. Jag frågar vad han menar och han talar om. Grannarna. Igen. Ni förstår vad jag menar.
Jag kan inte riktigt släppa ljuden. Hur och vad och va? För Per var det inte en förstagångsupplevelse (därav "nu vet du att det är sant"). Varje gång har det skett mitt i natten, mellan typ 02-04. Vampyrer?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Men UUUSCH! Eller ja, man kanske borde vara glad för att det idkas kärlek i världen, men man vill gärna inte vakna av det kl 2 på natten.
Spännande! kan det vara en chinchilla? De är ju nattdjur :)
Men gud, hur orkar folk? vid den tiden? =)
Skicka en kommentar