Lika dum som klok?

Jag vet att jag tjatar om mitt cyklande, men ni får ta det. Hela vägen till skolan imorse höll jag ett försvarstal angående varför jag cyklar när det är snöigt och isigt väglag. Utan hjälm. Utan bromsar (förutom på tisdag och torsdagar då jag kan låna Pers cykel). Utan reflex. Endast klädd i svart. I stadstrafik. Jag låtsades att någon ställde mig frågan "hur kan du vara så dum?" (vilket säkert någon kommer göra efter det här inlägget). När jag väl höll talet kändes det jag sa ganska rimligt. Vid närmare eftertanke inte lika rimligt. Men okej, här kommer mina argument: 1. Jag cyklar försiktigt (när jag inte trampar på rejält på de snöfria fläckar som finns) 2. Jag går över (vissa) korsningar 3. Jag har koll bakåt (så gott det går med en gigantisk huva på huvudet) 4. Jag tar av mina glasögon när de blir prickiga av snö (och ser på så vis i alla fall bra på nära håll) 5. Jag har cykellysen (som funkar bra om jag trampar mycket, vilket jag å andra sidan inte kan eftersom jag inte har bromsar och måste cykla långsamt).

I grund och botten handlar det hela om att jag inte gillar transportsträckor och att gå skulle kännas alldeles för långtråkigt. Nu har jag dessutom bara 22 stycken cykelturer kvar.