Jag ältar, ältar och ältar

Jag gör här en kort historia lång: På en loppmarknad hittade jag en jättefin, skitfräsch, ljusblå kastrull av märket Kockum. Jag velade hit och dit. Är den värd det? Har jag plats? Kommer jag verkligen använda den? Jag skrev till loppisfantasten - syster Malin - och berättade om den. Hon svarade (snabbt enligt henne) att jag absolut måste köpa den. Antingen till mig själv eller till henne. Den skulle passa perfekt att servera en ljusgrön soppa i eller ha en rosa pelargon i. Självklart hade jag redan hunnit ifrån marknaden när jag fick hennes sms som övertygade mig att jag måste, MÅSTE, köpa den. Men när jag senare halvsprang tillbaka var den borta. Såld. Sedan dess har jag knappt tänkt på annat och jag vill nästan fälla en tår.

Jag tröstar mig med Pers fina servis från Upsala Ekeby

som han fyndade för några år sedan.