Det löser sig sa gubben som sket i vasken.

Det går mycket sakta men säkert framåt med vår fotovägg. En rad i taget. 11 kort men bara två hål (okej tre, jag gjorde fel en gång).

Kändisar på café.

Ser ni någon/några ni känner igen? Det gjorde jag när bläddrade igenom denna studenttidning imorse. Synd att det satt några andra i vägen bara.

Bildkälla

Thinnertrasan vandrar mellan husen, thinnertrasan tänder alla ljusen.

Dagen har ägnats åt att skriva PM. När vi sitter och skriver behöver vi aldrig bestämma hur länge vi ska hålla på. Det märks tydligt när det är dags att avrunda. Jag avundas dem som kan vara effektiva jättelänge i ett svep. Bara skrivaskrivaskriva och sen vara klar. Själv behöver jag ta en paus för att sitta en stund med boken på huvudet och sjunga Nationalteaterns "Barn av vår tid", eller en stund då jag smetar på lager nummer sextio av försvarets på läpparna.

Pausen nu är en lång paus. Jag och Per har röstat, jag har ätit mellis och nu ska jag cykla iväg till Friskis och öva mig på att inte stirra för länge på folk (jag började med den övningen sist jag var där).

Del två.

Per skakade inte om mig i natt. Han ryckte inte heller av min lilltå eller något annat drastiskt. När jag däremot skulle rätta till hans täcke (gullig som jag är) så rycker han till och sätter sig hastigt upp i sängen. Jag hoppar till och frågar precis som natten innan "vad är det?". "Det är inte så lätt när man blir jagad av vildsvin", svarar han.

Dramatik i tvättstugan.

När det gäller tvätt lyckas jag ofta att inte lyckas. Mer än en gång har det resulterat i ett blött tvättstugegolv. Igår var en av gångerna. Jag råkade klämma fast en strumpa i luckan till den ena maskinen och sätta igång den innan jag hann rätta till misstaget. Där fick strumpan sitta fast medan det roterade. Det är inte svårt att se vilken strumpa som har haft en traumatisk upplevelse. Och tack vare strumpan blev inte luckan helt stängd vilket ledde till att vatten läckte ut. Från och med nu ska Per alltid få äran att tvätta.

Shake it.

I natt vaknade jag av att Per satt upp i sängen och ruskade om mig. Jag blev givetvis jättechockad. Men innan jag hunnit förstå vad som hänt hade Per vänt ryggen mot mig för att sova vidare. "VAD ÄR DET, VAD HÄNDE?", frågade jag. Per mumlade att han drömt något och somnade om. Jaha. Det var bara för mig att försöka göra detsamma. Imorse kom han ihåg att det hänt men inte vad han drömt om. Jag är inte bara lite nyfiken! Drömde han att han försökte skaka liv i mig för att jag höll på att dö? Drömde han att han var skitförbannad? Eller gjorde han helt enkelt bara en milkshake? Och framför allt, vad har jag att vänta i natt?

Helgen i två bilder.

En bild från igår. Per tog hit en slags pidestal efter sommaren. Igår fick den en murgröna så att den kan fylla sin funktion. Nu återstår bara att hålla blomman vid liv. Jag har läst att murgrönor lätt får spinn. Vilken tur att jag är en expert på det då! Ehm.

En bild från idag. Jag mötte upp Clara (bilden), Jessica och Malin för brunch. Vi som kom i god tid fick gott bröd och pannkakor. De som inte kom i tid fick pyttipanna och rödbetor!

Hickoj.

Det var så lyckat att jag hjulade på en asfaltsväg och fick en faslig hicka. Detta fast att min fot blödde av glassplitter (okej, det var jättelite, men det låter ju ganska dramatiskt). En av höjdpunkterna var när man sa ungefär följande: vet ni var the front pocket ligger? Alltså framfickan? Men vet ni var riverside ligger? Åsidan? Nej, okej ni är förstaårsstudenter. Vet ni var HM ligger? Okej, men var ligger Birger Jaaaarls? Ett otroligt givande samtal.

Jag vill inte veta var DU ska.

Telefonen ringer. Displayen visar Jonna. Jag svarar men hör ingenting. Hallå? Hallå? Inget svar. Då helt plötsligt hör jag en helt okänd kvinna säga: Jag åker till Dollar nu. Jag åker till Dollar nu. Klick. Jonna ringer igen och förstår ingenting av det jag berättar. Hon hade hört mig men inte den mystiska kvinnan. Vem var hon? Hur kunde hon höras I MIN TELEFON när Jonna ringer mig? Det är bäst att jag sover med ett öga öppet i natt.

Ingen ordning, ingen ordning alls.

Förra helgen var av uppenbara skäl (Tjejmilen) rätt torr. Jag drack inte ens en fredagsöl. Denna helg följer inte samma spår. Ölen som snart ska öppnas har sällan varit så efterlängtad. Och sen? Klackarna i taket! Oroa er inte alla kära, det här blir kul!

Men först måste jag duscha.

Alltså. Det här med Fröken Ur. Det är ju faktiskt väldigt lustigt. Tänk att spela in varenda klockslag. Femton trettiotvå tjugo.

En annan lustig sak, eller jag ska nog skriva sjuk sak, är vår granne. I morse när jag drog upp persiennen gick han omkring med en cigarett i ena handen och sin katt i koppel i den andra.

Det som återstår idag är att lasagnelaga (behövs något gott efter den tråkigaste och blekaste lunchen i världshistorien: nudlar och knäckebröd), biotitta och godisprassla.

Fokusera.

Sitter på universitetets bibliotek och skriver om koncentrationssvårigheter. Det är en uppgift som är lätt att relatera till sig själv om inte annat.

Sen gick vi hem och luftade armhålorna åt bilarna.

Det är mycket skoltid för tillfället. Inte bara föreläsningar och seminarium, utan även just tid i skolan. Vi siktar på att slippa köpa böcker och istället läsa dem på plats i skolan. Risken är att man känner sig så ambitiöst bara av att vara där att det inte blir så mycket annat gjort. Men visst, vi är duktiga, det är vi. Ta det bokstavligt eller ej (för att få in lite om det vi lär oss om just nu). Efter dagens mastodontpass i skolan gick vi för att hämta tentor från våren. Han som skulle hjälpa oss var dock mycket stressad då hans "godinggumma" väntade på honom och han skulle förbereda en 40-årsfest och han hade småbarn. Vi fick tillbaka nästan hela tentan.

Reklampaus.

Ni glömmer väl inte att besöka Systrarnas receptsamling? Och varför inte passa på att maila in ett av dina favoritrecept eller bara något skitenkelt tips! Kom igen!

Förresten.

Hela helgen har varit fin.

Kycklingsystrarna var förjäkla bra idag.

Idag sprang vi två och cirka 23 000 andra Tjejmilen i Stockholm. Min tid blev 53,59 på papperet men jag kommer nog att avrunda till 53 jämnt. Egentligen föredrar jag att säga att jag var snabbare än typ 21 000 andra. Det var roligt och jobbigt på samma gång. Under loppet roades man av musik och oroades av ett stressat rådjur som sprang in i ett stängsel. När vi båda kommit in i mål tog jag tag om Jonna och sa "kom så går vi och lägger oss". Tyvärr fick vi inte ligga i gräset länge förrän en man bad oss flytta på oss. Då fick vi istället packa på oss alla gratisgrejer och gå bort mot vår supporterliga (tack så hjärtligt för att ni kom). Nu är jag trött i kropp och knopp. Råkade nyss ha ansiktsrengöring i håret, det säger en del.

Jag vill också passa på att tacka dig, Jonna. Tack för att du tränat med mig hela sommaren. Tack för att du peppat mig. Tack för att du är du. Utan dig hade det aldrig gått så bra!

Sms från Mia kl 00.43:

Hemma! Såg en gammal man i vit kostym. Han hade raggat upp två damer, 40+, han berättade att han opererat höften, haft en hjärtinfarkt och därför fått ett handikappsparkeringstillstånd. Han sa att han skämdes lite över det. Damerna gav honom komplimanger, så som "har du? - du som kan gå så bra" och "du passar i vit kavaj". Dom ville säkert bara ligga. Eller ha hans pengar. Han såg rik ut i sin vita kavaj.

Resten av kvällen var lika rolig den.

Run, Elina, RUN!

Kära syster Jonna är på väg hit. Imorgon ska vi springa som om vi hade eld i baken. En mil är det som gäller. Idag laddar vi.

Förövrigt försöker jag leta reda på sanningen om en man jag sett på TV. Återkommer när jag hittat det jag söker.

Sluta upp med att störa mig.

Det är så mycket som stör mig när jag faktiskt försöker plugga. Hemma stör datorn mig. Den liksom skriker kom hit och ta på mig. I skolan störs jag av mycket/många. En del går förbi mig och då måste jag titta. En del hostar och då måste jag titta dit och tänka vad sjutton, stanna hemma om du är sjuk. En del har en t-shirt med en förbryllande text som jag måste fundera på en stund. En del kör gissningslekar som jag måste lyssa på. Aldrig får man vara ifred!

Jag gillar ordet "skumt".

När det kommer en man i KOSTYM och BLÅA STÖVLAR på gatan, som tränar lydnad med sin hund en torsdagmorgon halv nio, har åtminstone jag svårt att inte stirra.

Polkagrisar i en burk påminner om en av många fina sommardagar.

Idag är en sådan dag då man som student ska ta eget ansvar. Självstudiedag. Jag gör mitt bästa. Med med frusna händer och tankar som vill stanna kvar i sommaren är det inte det lättaste.

HURRA!

En tårtbit till pappa och en tårtbit till Britta idag! Tänk att två så underbara personer lyckades pricka in samma dag (om än några år emellan) i almanackan. Ni är värda den bästa av dagar!

Vissa går på restaurang. Vissa äter gröt.

Korv och snabbmakaroner kan kännas rätt lyxigt tillsammans med pappas inlagda ättiksgurka.

Gröt kan kännas rätt lyxigt tillsammans med egenkokad svartvinssylt.

Imorgon äter vi paj med Pers kantareller.

-

Snart får vi lov att hitta på andra sätt att lyxa till det på. Men genvägar likt dessa blir svåra att finna. Ja, och så var det med det. Punkt.

Dags att vässa pennan och försöka att verkligen lyssna på föreläsaren.

Slutet och början.

Det är inte svårt att känna sig eländig när man: sitter på ett tåg, regnet smattrar på rutan, det är sista dagen på sommarlovet och bredvid sitter en pojke som skriker att han måste bajsa, måste spy, måste kissa om och om igen och en mamma som säger åt honom att sluta, att låta bli, att han redan bajsat fyra gånger. Å andra sidan är det lätt att må bra när: man har en underbar sommar bakom sig, har en reunionfika och en pubrunda inplanerad och nyss ätit nybakad banankaka.

Käre pappa.

Igår firade vi pappa 60 år hela kvällen lång. En underbar kväll för en underbar man!

27 augusti.

Igår hade jag fullt upp med att fika och bara vara hos syster M med familj. Och köpa en kavaj. Det är mycket överlag just nu. Mycket jag vill, mycket jag tänker.

Med den prickiga koppen som enda sällskap.

Tystnad. En helig stund pågår. För sista gången den här sommaren sitter jag ensam i Leksboda och avnjuter kaffe och ostsmörgås.

"Ejdå vattenpöl, ejdå bajsen".

Även dagen idag har ägnats åt syskonbarn. Först var det bara jag och Vincent. Vi har bland annat åkt över alla byns vattenpölar, spanat i skogen efter djur (det vi hittade var en död groda och hästbajs), lekt kurragömma fast mest gömt oss tillsammans, övat oss på färger (gul traktor, röd traktor, blå raggarbil, vit raggarbil) och tittat på en död mus och en död fågel som katten lämnat på brokvisten. Klockan två åkte vi vidare till Odins tredje kalas men det första jag var med på. Aj, vad jag kommer sakna dessa godigar från och med söndag kväll.

Häxan Hia-Hia med flera.

Idag var jag (och mamma) barnvakt för första gången den här veckan. Som nedvarvning på eftermiddagen blev det Bamse i Trollskogen på youtube. Gustaf lyftade inte blicken utan tittade intensivt hela tiden tills han började somna. Vem skulle inte somna till den där berättarrösten, sa mamma. Själv älskar jag hans röst och jag tror faktiskt att Gustaf gillade den också.