Ett ny familjebild! En mage sticker fram. Några huvuden är halva. Pappa är som vanligt måttligt förtjust över att vara med på bild och tittar inte in i kameran i år heller. Det får vara hur det vill så länge alla är med. Tack för en underbar helg. Ni är bäst! 
Till Leksand för adventsmiddag imorgon och julmarknad på lördag. På söndag när vi kommer tillbaka hit sätter vi upp stjärnan och staken. På praktiken är jag adventskalenderansvarig. På onsdag börjar min och Pers nya morgonrutin med julkalendern 07.15 (jag hoppas han är på när det väl kommer till kritan). Jultid! Åh, jag blir alldeles nippertippig!
Vid närmare eftertanke tror jag att kort ett och två ska byta plats (eftersom jag började tona håret i tvåan och jag går i tvåan på kortet med jeansklänningen). På kort tre har jag halsbandet bakochfram. Fotografen försökte hjälpa mig genom att tala om att mitt halband var felvänt. "Det ska vara så", svarade jag som antagligen sett någon annan ha en tunt läderhalsband och tyckt det var coolt. När jag granskade korten närmare insåg jag varför jag idag är beroende av Försvarets Hudsalva. På alla kort var mina läppar torra. Tack och lov att jag kommit till insikt. I det stora hela blir jag dock mest nostalgisk och lätt gråtfärdig för att tiden inte kommer igen.
Det är inte konstigt att rumpan domnat bort efter sju timmar på samma stol.
Läste och tittade precis i historiken vad jag gjorde den här helgen förra året (en av finesserna med att ha en blogg). Tydligen åt jag hemmagjord pizza, drack äppelmust, ramade in två bilder och färgade håret. Kan tänka mig att mina tankar befann sig en vecka fram i tiden, precis som nu. På första advent. Adventsmiddag med hela familjen. Julmarknad. Saffransbullar. 
Idag såg jag en adventsstake i ett fönster. Det är inte okej! Nästa fredag är okej, men inte nu. I n t e n u. Mamma, har du planerat att köpa en chokladkalender till mig och Jonna (vi är faktiskt bara 23 och 26 år unga) som vanligt eller får vi göra det själva i år?
1. Börja aldrig tänka på att du ser dina kinder när du har boken i knät under en högläsningsstund med en klass. Eller så är det bara jag som har äppelkinder. Det är irriterande hur som helst. 
Jag har VFU (praktik för er som inte hänger med i svängarna) nu. Det tar på krafterna och upptar nästan hela min tankeverksamhet och nästan all min tid. Jag vill att allt ska bli bra och rätt och roligt och meningsfullt och rättvist och alltpositivtihelavärden. Cyklade hem runt 18.30 idag, med gummistövlar och regnbyxor på. Har just läst Nils Holgersson för att vara reda ut svåra ord inför högläsningen imorgon (fick hjälp på traven ända från Hemköp i Leksand, tack). Nu tar jag kväll och alldeles strax även natt.
Jag fick äran att träffa min älskade pappa idag på fars dag. Vi möttes på ikea av alla ställen. Han fick kramar och choklad. Det är han värd tusen och åter tusen gånger om och ännu mer därtill. 
Per är ute på galej. Jag passar på att låna hans snabba dator. Självklart har jag chipsflottiga fingrar (som inte är för att vara medvetet dum utan bara är typiskt). Till middag väntar pizzarester. Idag har jag läst en text där jag inte markerat det viktiga utan det jag över huvud taget förstod. Det var allt för nu.
Om man bortser från att jag måste läsa en massa kurslitteratur och planera några lektioner och att jag vet att jag ska träna, äta hemgjord pizza, städa, äta lunch med mampa och göra några ärenden på stan går jag en oplanerad helg tillmötes. 
Fy bubblan för dagens cykeltur. Det var den värsta i världshistorien. Blöt snö piskade mig. Hjulen slirade. Snoret rann. Mascaran rann. Mina tummar höll på att förfrysas i genomsura vantar. Jag såg ingenting, hörde ingenting. Men det var extra mysigt att komma hem till mjukiskläder och varmt kaffe förstås...
Alla minus två. Kvällen började med en toppenmiddag och slutade med att jag dansade balett så vackert att jag splittrade ett glas. Tiden däremellan ägnades åt det diverse lekar, dans (av två av oss i alla fall) och en massa ätbart. En mmmumsig kväll på alla sätt.
Föreläsning, kopiering, lunch, seminarium, tåg, LEKSAND. Och x antal satsumas förstås.
Nej, jag har inte klippt mig. Jag är varken modig eller inspirerande. Det är bara min tofs som ligger framåt istället för bakåt! Men vem vet, en vacker dag kanske jag vågar (... klippa håret mer än ett par cm i alla fall). Hur som helst var det väldigt roligt att få uppjagade sms och telefonsamtal. April, april i efterskott.
Jag vet att jag ska bli lärare. Jag borde åtminstone veta det, med tanke på att jag snart studerat på lärarutbildningen i fem terminer. Ändock blir jag ibland överrumplad av tankar som "shit, ska JAG verkligen BLI LÄRARE?" och "hur ska JAG klara av allt som det innebär?". Som idag när jag läste en bok som bland annat handlade om lärarens kompetenser (ja, i plural tyvärr: didaktisk kompetens, social kompetens och ämneskompetens). Det innebär allt från att tolka styrdokument, göra didaktiska analyser till att ha kunskap om barns utveckling och se kopplingar mellan olika ämnesområden och integrera dessa i lärandeprocessen. 
Tre föreläsningar stod på schemat idag. Sex timmar bestående av att sitta ner på rumpan och bara lyssna. Kom hem till dukat bord och kunde därefter pallra mig iväg till gymmet. Inte för att jag egentligen orkade utan för att jag visste att det var det enda rätta. Alternativet var att hamna i apatiskt tillstånd. Nu är jag piggare i knoppen, men tröttare i kroppen (så där att armen bara skakar av utmattning när jag torkar mig efter ett toalettbesök).
Mycket av min tid idag har ägnats åt att göra matbloggen höstfin/lite mindre somrig. Det sket sig stup i ett, men jag kunde inte bara ge upp. Nu får den duga tills det är dags att julpynta den.
I lördags fick jag och Per ett erbjudande om en tavla med Jobstryck. Hemtrevlig, tyckte vi och tog med den hem.
Vill även visa en av två likadana äggkoppar vi fått av Pers mormor. De står i köket och är fina.
Men när jag väl ska äta ägg väljer jag en prickig, mer behändig äggkopp som jag köpt i Tyskland.
Dagen idag har ägnats åt en utdragen kursintroduktion som kan sammanfattas så här: nästa kurs = inget övrigt liv förutom studier. Därför ska jag imorgon njuta av en ledig tisdag och göra allt sådant som jag inte kommer hinna från och med måndag. Jag ska gå en morgonpromenad. Jag ska dricka kaffe länge. Jag ska fixa en blomlåda till balkongen. Jag ska städa någonting. Jag ska fylla müsliburken till bredden. Jag ska gå till en affär jag aldrig varit in i. Tjuvstartar med att äta kvällsfika i en biosalong ikväll (min käre sambo gav mig en frågande blick när jag sa att jag skulle ta med mig en macka till bion. Det är väl inget konstigt med det? Förresten är det ju mörkt).
