Låt mig presentera min systerson, Elis kusin, Knut. Äntligen är han här! Det blev en lång väntan, speciellt för hans föräldrar förstås, men han var så klart väntan värd. En liten Knut med en överläpp efter sin mamma och med ett ansiktsuttryck som ofta är finurligt. Att hålla den varma lilla kroppen gör mig alldeles lycklig. Nu ser jag fram emot att lära känna denna nya familjemedlem mer och mer. Knut och Elis kan nog bli ett riktigt radarpar, födda med exakt sju månaders mellanrum.
3 kommentarer:
men hur fint är inte detta? bilderna, texten, åh, vill gråta! av glädje! och lycka att ha en sån fin familj och att Knut har en sån fantastiskt fin moster o kusin!
Åh, Knut och Elis!!! Vilka himla raringar de är! Längtar så efter dem båda! Och deras mammor!
Underbart fina barn. Har inte fattat att vi är är föräldrar alla syskon nu :-) Vi är så lyckligt lottade!
Skicka en kommentar