Åtta månader i Falun

Vi flyttade till Falun den första februari i år. Det var vinter, jag hade precis slutat jobba och Per skulle precis börja skriva på sin examensuppsats. 

Jag hade bestämt mig för att vara ledig fram till förlossningen. Ha tid för mig själv, för Per, tid att förbereda mig mentalt och förbereda allt praktiskt. Jag är så glad för det beslutet.

Att ha Hanna så nära under våra månader i Falun betydde jättemycket. Här var vi ditbjudna på frukost!

Pomelo-te drack jag varje kväll, för att spara koffeinmängden till mitt kaffe. Te och smörgås framför Homeland avslutade nästan varje kväll den sista graviditetstiden.

Frukost framför Vasaloppet. Åh, vad jag sett fram emot det!

Mååååånga magbilder tog jag. Olika vinklar, olika kläder. Gjorde små bildserier och jämförde vecka för vecka. Ja, jag var ju ledig och hade tid.

Inte alltid på bra humör dock. Många sega kvällar blev det. Jag hade gjort allt jag "skulle" under dagen, tröttheten slog till och hann tänka alldeles för mycket. 

Fixade på kontoret, som sedan skulle bli barnrum.

Sen, den 20 mars flyttade Pyret, som hädanefter hette Elis, in i våra liv och i våra hjärtan! Det kändes så himla overkligt. Plötsligt var vi alltid tre där hemma i lägenheten. 

Besöken haglade tätt förstås! På bilden ser ni också soffan där jag spenderade mycket tid. Ammade och agera säng åt Elis medan han sov.

Han visade snabbt att han var en bäbis som kan säga vad han tycker! Nappen ratade han först bestämt, men med just det var vi mer envisa och till slut accepterade han den.

Vi (läs Per) såg till att vi åt lite finare mat på helgerna, trots att man var lika trött varje dag.

Månaderna i Falun kommer också minnas med en hel del skrik och gråt. Det var sannerligen inte bara att bli förälder. Men det har jag skrivit om förut.

Plötsligt kom sommaren och jag har nästan inga bilder från Falun. Orsak? Vi var knappt där under sommaren. Det var som att vi flyttade till Leksand redan då. Men ibland var vi i Falun och på de här bilderna hade vi övernattningsgäster i form av Malin, Odin och Alvar. 

De sista veckorna innan vår definitiva flytt var vi  dock i Falun en del igen. För att packa ihop och på något sätt avsluta vårt kapitel i Falun. Blev även några besök på öppna förskolan eftersom jag insåg att dagarna som mammaledig gick så mycket bättre när jag gjorde saker och träffade folk.

 Det blev till slut åtta månader vi bodde i Falun. En ganska kort tid i det stora hela, men en ytterst speciell tid. Elis första tid! Han kommer inte minnas sitt första hem, men jag ska allt berätta för honom. Om det jag skrivit här, om vår knäppa granne som knackade i väggen när han, typ fem dagar gammal, skrek på natten, om att vi promenerade vid Tisken var och varannan dag (vare sig han alltid gillade det eller ej), om den jobbiga trappen där vi bar vagnen upp och ner ner och upp, om att han en period sov på mig cirka två timmar om dagen medan jag såg på Project Runway och Topmodel och om att vi träffade tant Hanna en hel del och att hon fick honom att skratta himla lätt.