Åskan har inte bara orsakat ett nedbränt hus i grannbyn och förstört mitt (och fleras) favoritträd, utan även slagit ut vår hemtelefon och vårt internet. Mina fingrar kliar. Jag känner mig isolerad. Det är som att jag förlorat en kroppsdel. Som att ha ständig andnöd. Som en spik i foten. Som en sten i magen. Ja, ni fattar. Sjukt jobbigt. Nu snyltar jag på syrrans dator och sätter allt mitt hopp till att imorgon är dagen då jag räddas ur detta mörka hål.Ta ovanstående med en liten, väldigt liten, nypa salt. Det är delvis bra med en paus från internet. Mitt liv i övrigt tjänar på det, om man säger så.
3 kommentarer:
Men ja usch, jag förstår att det är jobbigt! Det är i dessa stunder man borde ha en iphone med fri surf. Jag kommer också vara internetfri när jag är i olsnäs vilket känns mkt ovant. Men kanske nyttigt. PUSS
väldigt nyttigt för dig haha kramar
Men vi saknar dig i bloggvärlden också!!! Fast nu ser jag ju dig var dag istället, och det är ju mkt bättre!
Skicka en kommentar