"kan icke leva utan alva." Detta kort med den undertexten lade jag ut på min bilddagboken den 10 januari förra året. Nu måste jag leva utan henne. Det går inte riktigt att förstå. Jag vill inte förstå. Tittar på kort fast att jag vet att jag genast börjar gråta. Kanske för att bearbeta. Kanske bara för att minnas. Men jag vet att jag aldrig kommer att glömma. Sedan jag var sju år har hon funnits. Jag har ofta kallat henne min lillasyster (hon skulle till exempel alltid vara med på mitt rum när jag hade kompisar på besök). Nu känns allt bara tomt och tungt. Alvaslarva - alltid saknad, älskad och världens bästa.
4 kommentarer:
usch va jag rös när jag läste texten. Tänk va ett djur kan stå en nära. Minns dagen då vi tog bort våran hund, det är en fruktansvärd känsla.. Men tiden läker alla sår men saknaden försvinner aldrig. Sköt om dig, kram!
vilket fint kort. det får du gärna maila till mig. måste rama in ngt kort på henne. det som mamma har inramat är ju annars också underbart... puss
Förstår att det känns tungt, aldrig kul när någon nära går bort. Du får försöka tänka att hon har det bra där hon är nu. Springer runt med alla andra hundar och leker :)
Ta hand om dig vännen!
kramar!
underbara alva kan inte glömma när hon gick fram till vincent och slicka han på fingrarna och han hoppa av förtjusning i mitt knä.kram
Skicka en kommentar