Att luras har väl aldrig varit min starka sida direkt.
Jag springer in till sängen där Per ligger och sover.
Jag (skakar om Per): Klockan är tio, klockan är tio (den var 08.20).
Per (tittar på mig med en trött blick): Nej, det är den inte.
Jag (ignorerar): April, april, din dumma sill, jag kan lura dig vart jag vill.
Per: Jag blev inte lurad.
Jag: ÅH! Men statsministern har avgått och det är krig i Sverige!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
hahahahah! du är för rolig du!
du försökte i alla fall. all heder åt dig. jag har inte heller nåt pokerfejs:)
elina titta ut, det står en älg i trädgår'n!! (samma gamla skämt som pappa har dragit i alla år sen vi var små!!) jag tror aldrig att jag har gått på den.
me idag var kungen o silvia här i universitetet. det är faktiskt sant.
Skicka en kommentar